Dessutom drömmer jag mardrömmar och väcker både mig och C av att jag skriker i sömnen.
Bisarrt.
Barnmorskan bara: Det är normalt och jättevanligt.
Det är det som är det surrealistiska med att vara på smällen, att allting känns helt galet och knäppt och det händer så mycket med kroppen att man känner sig som Sigorney Weaver i Alien och allt man får höra är: Det är normalt och jättevanligt.
5 kommentarer:
Och det är nog normalt och jättevanligt :-)
Själv drömde jag att jag födde en liten kattunge. Den var jättesöt, och det var inte ens äckligt. En gång drömde jag att jag födde en miniliten bäbis, som jag bäddade åt i en tändsticksask. Kändes också helt okej (i drömmen).
Är det inte så att man är mycket "närmare sig själv", inklusive det "galna" hos sig själv (hos alla oss!), när man är gravid? Och att det är det som kan kännas så konstigt?
/ Eva
Det läskiga blir ju när man gör något som barnmorskan inte tycker är normalt. Då är man illa ute.
Eva: Det kanske är sâ? Man är sâ mycket mer kropp och känslor och mycket mindre logik och hjärna?
Jenny: Haha, ja än så länge verkar allt vara heeeeelt normalt!
jag tror att barnmorskorna har en kurs i utbildningen:
5p Hur du ljuger bäst om att allt är normalt.
allt är fan inte normalt ;)
Haha, usch jag känner så väl igen mig i ungefär allt du skriver och det om något borde väl tyda på att allt ÄR normalt och jättevanligt. Inte att jag gör det alltså, det betyder ingenting, men att vi är fler menar jag. Inatt hade jag en så sjuk dröm att jag inte ens kan berätta om den...säkert helt normalt...
Skicka en kommentar