Jag hade ganska mycket principer.
Om barnuppfostran till exempel.
Men det var innan jag hade en über-trotsig honungshumla.
Ibland känner jag ledset att det handlar om hot, mutor och utpressning. För att någonting ska bli gjort.
Suck.
Men 3-åringen är också ljuset och energin. Jag sopar upp paljetter och glitter från golvet i hennes rum, tömmer hennes fickor på oväntade skatter. Hon sjunger hela tiden och ser regnbågar överallt.
Vet våra barn hur mycket vi älskar dem?
- Du vet att jag älskar dig härifrån till månen, säger jag.
- Ouais, ouais, säger hon, skakar sig loss och försvinner in i skolsalen.
Vet de hur mycket vi älskar dem, finns det i deras medvetanden?
För säkerhets skull talar jag om det för dem varje dag. Det gjorde mamma och pappa. Puss&KramJagälskardig. Jag för det vidare.
7 kommentarer:
Dom vet inget annat än kärlek, och det är det allra vackraste med att vara barn!
Du skriver alltid så fint, precis så är det. Varje dag så länge jag lever ska jag säga till mina fyra att jag älskar dom. Till månen och tillbaka, oändligt..
Jag tycker att barnuppfostran är lätt som en plätt. Och oerhört intressant. Jag och min sambo vet precis hur vi skulle göra om vi hade ungar. Förmodligen skulle det inte fungera lika enkelt i praktiken.
Sådana ord har aldrig använts i mitt eget föräldrahem. Inte den tiden, inte den klassen. Jag vet inte vad det gjort för skillnad. Tror kärleken förmedlas även utan ord enligt logiken att bara orden inte betyder så mycket utan konkret handling.
Det är så sant som du skriver, Sara. Känner verkligen igen mig. Man älskar den där arga, energislukande, glada, skrattkluckande, envisa, påhittiga och alldeles, alldeles underbara ungen. Min äldsta (hon blir fyra i februari) har varit ett envist yrväder sedan bb. För ett par år sedan var vi hos en barnpsykolog (dottern var inte med) och fick stöd och tips om hur vi ska hantera henne (eftersom hon styr heeela tillvaron). Jag var orolig över att dottern och jag har så många konflikter. Då sade psykologen att a) dottern skulle inte våga trotsa om hon inte var säker på min villkorslösa kärlek och b) hon har den här personligheten och det är inte mycket att göra åt. Det blir tydligen lättare i tonåren! Så när det är som tuffast påminner jag och maken varandra om att om tio år serverar hon oss frukost på sängen. Typ. :)
Jag läste i min barnbibel, Stora boken om barn, att 3-4 åringens tänkande är magiskt. De är smarta och har börjat fatta saker men har ännu inga "vuxen"gränser på fantasin.....allt är möjligt och det så underbart att få en glimt in i helt fria tankar. Mitt kid är på väg mot 5 och ha börjat bli självkritisk, smartare men också såklart mer begränsad. Fina ungar!
Det är bra! Jag tror hon vet även om hon kanske inte förstår hur stor kärleken är. Men jag tror hon vet för hon är trygg i att mamma och pappa alltid finns där medan hon är bizi med att lära sig om livet och tillvaron.
Skicka en kommentar