Sockergrynet har börjat prata svenska.
Det är helt amazing.
Ni vet, jag trodde, som så många, att tvåspråkighet var någonting som kom helt automatiskt, att det bara räckte att ha föräldrar från två olika länder.
Men det är inte så, man måste jobba med det.
Många barn verkar få någon sorts déclic i 3-årsåldern, då de faktiskt börjar använda sig av det andra språket, som de gått och sugit i sig i 3 år, men på ett ganska passivt sätt. Det har varit frustrerande fôr mig, att fortsätta prata, läsa och sjunga på svenska när det enda språk som utvecklats hos Véra varit det franska. Det klassiska för tvåspråkiga barn verkar vara att de utvecklas lite långsammare språkmässigt, men med bägge språken. Véra har hela tiden haft en "tidig" språkutveckling på franska, men många gånger har jag frågat mig om hon överhuvudtaget har förstått svenska.
Nu vet jag att hon gör det. Hon har börjat prata svenska, hon bygger meningar och rabblar ord och jag är överlycklig.
Men:
Hon har en kraftig fransk brytning (urgullig) när hon pratar svenska, man hör direkt att hon inte har svenska som sitt modersmål (fast det är ju just det hon har).
Hon konstruerar sina meningar helt i ordning med fransk grammatik: Mamma, jag vill göra cykeln (maman, je veux faire du vélo) istället för Jag vill cykla, och Jag vill mjölken, vänta mig (Je veux du lait, attends-moi).
Hon tycker att det är roligt nu, med svenskan, men det är inte automatiskt. Hon måste fundera och översätta i två led, men det är någonting som har lossnat, och det är givetvis de där 3 veckorna i Sverige som var startskottet för att hennes passiva ordförråd skulle bli ett aktivt.
Det som är extra roligt är att hon dessutom pratar svenska med Romy, och imiterar vad jag säger till henne, och jag tror att det är en bra grej, med syskon, eftersom de kommer att ha ett "eget språk", tillsammans.
Nu: Kaffe och chokladbit, sedan ska jag hämta den lilla tvåspråkiga på skolan!

19 kommentarer:
Så roligt att hon har börjat tala svenska! Det måste kännas jättebra för dig.
En sak som jag tycker är viktigt att påminna sig själv om när man pratar om tvåspråkighet: barn som lär sig två språk kan lika många ord som enspråkiga. Det kan kännas som att de är "efter"/kan tala sämre, men det är bara för att orden är uppdelade i två språk.
Det är ändå beundransvärt och otroligt fascinerande att man som 3-åring ens kan tänka i termer av översättning och liknande! Är säker på att det bara kommer att bli bättre nu när första spärren släppt.
Kram
Kul, Sara! Jag är själv tvåspråkig (svensk-italiensk) och min mamma har berättat att fram till fyraårsåldern vägrade jag att säga ett enda ord på italienska! Sedan kom allt på en gång! Barn är verkligen helt otroliga!
Kram från Rom
Vilken härlig känsla för både dig och henne att det äntligen lossnar. Och fascinerande att hon använder fransk ordföljd fast svenska ord!
Min make har franska som modersmål, flyttade till sverige vid 10 års åldern gick i fransk skola här, men en förälder som pratade bara svenska hemma. Det tog 8 år innan han ens ville prata svenska, fast allt fanns inombords. Franska var ju modersmålet liksom. Nu 30 år senare pratar han 99% felfri svenska... men räknar ALLTID på franska :-)
Jättekul att det lossnat med svenskan. Du har varit otroligt duktig som hållit kvar vid den trots att du lever omgiven av franska. Jag har flera kompisar som inte har orkat hänga i. Resan till Sverige hjälpte säkert också till mycket. Du vet säkert att jag skrivit massor om tvåspråkighet när vi bodde i Paris, men jag länkar till ett av inläggen. Kom att tänka på det när jag läste det där du skrev om att det inte var gratis eller automatiskt. Det är så många som tror precis som du skriver att allt bara ska funka av sig själv, men det gör det ju inte. Det kräver en massa föräldraengagemang och jag tycker du är värd så mycket uppskattning för att du hänger i med det :-)
http://parisbarnen.blogs.se/2007/06/24/tvayspraykighet_maynadens_inlacgg_juni~2509549/
Ja, vad roligt för systrarna att få ett eget, "hemligt" språk när de blir äldre!
@Tolken:
Följden din suveräna blogg förr. Super intressant med kodväxlingar, tvåspråkighet och tolkning.
Önskar jag hade energi och mod att studera det på universitet.. Tolk- och översättning gärna svenska/franska dessutom.
Jättekul!
Samma utveckling hos oss även om vårt andra barn är lite tidigare med franskan (eftersom vi bor i Sthlm och det endast är jag som talar franska). Igår rättade hon stackars förskoleläraren som försökte prata franska! :-)
Som tvåspråkig kan jag bara hålla med. Bägge språken finns där latent och om man vistas länge nog på ett ställe kommer flytet. Det tar mig ungefär två dagar att byta språk helt, så att jag slipper översätta mellan dem och bara pratar flytande utan att tänka.
Fortsätt vara envis med att tala svenska! Längre fram i livet kommer V och R vara tacksamma för det. Kan C prata någon svenska?
Å va kul, nu blev jag hoppfull :-) Min treåring pratar bara svenska fast han har portugisiska simultant. Tänker ofta att han inte förstår ett ord, men då kanske det kommer trots allt... Dock är hans pappa inte konsekvent med portugisiskan men men.
Det där med brytningen kan ofta försvinna vid 6-7års åldern fick jag veta när jag pluggade flerspråkighet. // Lovisa
Argh, blir galen! Sitter och svarar på kommentarer, och sedan försvinner allting! Orkar inte skriva allt det där igen, men tack för att ni kommenterar, det är så intressant att läsa om era erfarenheter och upplevelser!
Vad fint att Vera är igång med att prata svenska nu! Esme pratar mer finska än svenska än så länge (garanterat mycket tack vare att förskolan är finskspråkig plus att det är mig hon är med varje em/kväll) men jag utgår från att det kan bli motigare senare. Träffade idag en kvinna vars barn vid en viss ålder hade slutat prata och lystra till spanska som var hennes språk. Hon hade då gett upp. Vi får försöka vara uthålliga som tusan och ha tillförsikt till att det ger resultat. Jag hoppas Vera och du har massor med härlig svenska framför er. Och Romy också, förstås!
Kul att läsa. Samma sak hände med Ella förra sommaren (hon hade precis fyllt tre då), svenskan var lite mer dominerande än hebreiska under en månad och sedan dess så pratar hon nästan bara svenska med mig. Men det innebar också att jag kunde bli lite hårdare mot henne - om hon vill ha någonting från mig så får hon be om det på svenska. Kändes lite hårt från början men hon är lika hård tillbaka - ibland om jag svarar på en fråga ställd på hebreiska så blir hon irriterad på mig och säger "jag pratar faktiskt med pappa!". :-)
Vad det gäller den gamla "sanningen" om att tvåspråkiga barn oftast börjar prata senare så stämmer det inte enligt nyare forskning (enligt min man hjärnforskaren), snarare är det så att hjärnan tränas upp till att lära sig dubbelt så snabbt. Däremot går ju språkinlärning i steg oberoende av om det är ett eller flera språk som lärs in, ofta kommer en våg av ord, sedan grammatik, sedan mer ord etc.
Ett extra plus med tvåspråkighet har visat sig vara att hjärnan håller sig i form i hög ålder, senilitet drabbar tvåspråkiga senare än enspråkiga t ex.
Vad intressant hjärnfakta du kommer med, Karin! Roligt att läsa.
Hej,
Själv tvåspråkig med en språklärare som mamma. Min bror och jag hade helt olika inlärningssätt och resultat. Mamma och pappa körde 100% svenska med mig (dock i en miljö där jag hörde många andra språk runt om) fram till jag fyllde två sedan introducerades Portugisiskan i och med en flytt och på två månader var jag fullt tvåspråkig (både uttal, syntax och ordförråd). Än idag har jag perfekta uttal men eftersom min portugisiska inte är skolad på samma vis som min svenska brister jag i den portugisiska grammatiken främst i det skrivna. Jag har väldigt lätt för uttal även i andra språk. Min bror som är 5 år yngre och växte upp med båda språken från dag ett har aldrig fullt lärt sig Portugisiskan. Nu är vi som sagt olika och våra intellekt fungerar olika så jag tror att det är mer individberoende än metodberoende.
Tolken: Tänk att det faktiskt finns folk som inte ger sitt barn två modersmål fastän de skulle kunna göra det? Tycker det är ett otroligt slöseri. Känner till ett par fall själv, där den med minoritetsspråket bara gett upp för majoritetsspråket eftersom "det tar så länge och är så svårt". Tänk vilka möjligheter de berövar sitt barn bara för bekvämlighetens skull.
Härligt! Jag blir själv snart färdig logoped (på svenska i Finland) och tycker tvåspråkighet är jätteintressant. Nu vet jag ju inte hur ni gör för tillfället, men ett tips, förutom att vara konsekvent, är att upprepa samma mening barnet just sagt, men med korrekt ordföljd och former. Det stöder känslan för meningsbyggnad och ordföljd, som kan bli lidande hos ett tvåspråkigt barn även om ordförrådet är stort.
Nej helt gratis kommer det nog inte, det krävs som du säger arbete men jag tror att det är såå värt det. Tänk vilken gåva att vara tvåspråkig som vuxen!
Så himla roligt! Jag hade tänkt fråga dig om det här med Véras tvåspråkighet, jag tycker nämligen det är oerhört fascinerande!
Skicka en kommentar