Aigues-Mortes, en muromgärdad medeltidsstad i hjärtat av Camargues träskmarker är en pärla. En oslipad pärla, i ett kargt landskap, där vattnet skiftar rosa och purpur och där saltbergen ser ut som snöhögar i horisonten. Där svarta tjurar vandrar bland vita hästar och rosa flamingor. Ett sagolandskap, en Astrid Lindgren-berättelse.
Aigues-Mortes, Dead Waters, dött vatten. Staden är omringad av nästan 2 kilometer fästning, intakt. Varje sten viskar en historia, och i tornet som användes som kvinnofängelse för protestanter för flera århundraden sedan kan man se vad dessa kvinnor ristade in i stenväggarna.
Här kan man vandra gata upp och gata ned, besöka små boutiques, eller marknaden (extra-muros), och äta sydfranska specialiteter. Ostron odlas inte långt bort, men jag som inte äter ostron nöjer mig med moules marinières istället... Och aïoli. Allt serveras med aïoli, denna ljuvliga vitlöksmajonnäs som jag älskar. Jag har glömt namnet på fisken jag åt, minns bara aïolin.
Vintertid är Aigues-Mortes synnerligen magiskt, när himlen är grå och ovädersmolnen hotar. När de vita hästarna ställer sig med svansarna mot vinden och fladdrande manar. När luften ändå är ljum, och man kan äta ute, på torget.
När man kan ta en lång promenad på en vild och vacker strand på eftermiddagen. När man kommer hem, och håret är strävt och kinderna saltstänkta. Till och med luften är speciell i Aigues-Mortes.
5 kommentarer:
Ja det är verkligen underbart där, vi var där för flera år sedan men det lär ju inte ha ändrats mycket sen dess. Vi var tyvärr där mitt i sommaren så det kryllade av turister men jag skulle verkligen inte ha något emot att åka dit på hösten/vintern.
PS. Glöm inte mitt mail ;)
Love-love-love it!
Här har jag härjat omkring som bara den!
Jag älskar ostron! Och fisken kanske var den som kallas Loup, som i varg, för det är den allra vanligaste i krokarna i alla fall. Den och makrill.
Åh så vackert och intressant det låter! Dit skulle jag vilja komma en dag. Har bara varit i norra Frankrike längs Atlantkusten, i Paris och nere runt Narbonne och Carcassonne. Det var i och för sig spännande det också :-) Men jag skulle verkligen vilja till de platser du beskriver. Och jag blir så glad att höra att hösten är en bra tid eftersom vi inte kan åka på sommaren!
Anna-Lena: Nej, har inte glömt, har bara inte haft (tagit mig) tid! Mailar snarast!
Milea: Ah, kanske det. Det var inte makrill, det skulle jag kommit ihåg, men det charmiga är ju att det ofta på restaurangmenyerna står "poisson selon arrivage".
Anonym: Det här påminner ju lite om Carcassonne, faktiskt. Och atlantkusten är ju så otroligt vacker, var där som barn och åker gärna dit igen!
Så vackert beskrivet, du är verkligen duktig på att måla med ord.
Skicka en kommentar