Dessutom är det så ljuvligt med vidsträckta, nästan öde stränder, ljudet av vågorna, och vintersolen i ansiktet. Försökte passa på att stretcha också, jag är dålig på det, och vig därefter...
Bliss!
tisdag 6 november 2012
Morgonjogg. November, södra Frankrike.
Dessutom är det så ljuvligt med vidsträckta, nästan öde stränder, ljudet av vågorna, och vintersolen i ansiktet. Försökte passa på att stretcha också, jag är dålig på det, och vig därefter...
Bliss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Har inte kommenterat något förut, men Wow vilka bilder! Färdades på två röda tillbaka till Sydney där jag hade privilegiet att springa längs det stora blå under en längre period. Nu blir det mest svensk skogsdoft, som i och för sig har sina fördelar det med, men det stora blå...älskar't! *blev såklart lite avis* Tack för en skönt inspirerande blogg förresten! /Annelie
Det ser helt fantastiskt ut. Det har något av ett romantiskt skimmer över sig, att springa längst med strandkanten.
Här i novemberkalla Svedala får vi vara glada om det inte regnar eller är isgata om morgnarna ;)
Kram
Rysningar, det är fantastiskt och jag känner en enorm längtan!
Vilken otroligt härlig löpkuliss ! Här är det skogen eller längs vattnet i stan som gäller. Gott nog förvisso, men havet. Det där havet. Magiskt.
Annelie: Fast skogen är ju inte dum den heller... ? *saknar*
Ellinor: Det här klimatet är faktiskt lyx, idag har vi 20 grader, och det bästa är ju att inte behöva pälsa pâ sig sâ in i bänken!
K: Kom hit!
Sandra: Amen. ;)
Havet och en enormt lång sandstrand har jag här i Sverige också. Dock inte 20 grader... Vi är däremot precis komna ner i lagom temperatur för att kunna klä på sig och sedan inte behöva stanna för att skala av sig ett par lager när man blivit för varm... Man får se det goda där man kan...!
Skicka en kommentar