Jag sov. Vaggad till sömns av vågorna. Det fanns en tid när jag var rädd för att somna ombord på en båt.
Tystnaden omkring. Havet, bara mörker under oss.
Himlen, svart och osynlig.
Men stjärnorna syns bra i mörkret, och vågorna tröstar och renar.
Stjärnorna och novemberhimmel. Only thing missing is northern light, tänkte jag när vi lade ut från Toulon.
Frustrationen över att komma tillbaka, en gång till, till den plats där jag inte vill leva, är intakt. Eventuellt inspirerande, men yet irriterande.
Buongiorno Isula Bella, bonjour mon Alcatraz.
Att leva på en ö kräver sin hjältinna. Instängd. Vatten åt ena hållet, berg åt det andra, och på andra sidan bergen, mera vatten. Ni fattar?
Jävligt vackert och så, vackert indeed, men så begränsat. Och jag vill inte. Älskade möjligheten till en ö en gång, men jag kom över det.
Oh, så hade vi inget varmvatten i morse. Kokade upp vatten till barnens bad och kände mig förgången på något sätt. Nu ska jag dricka en liter kaffe och använda min frustration till något vettigt och skapande.
5 kommentarer:
Kram fina du, känner känslan av att vara fången - idyllen av en skärgårdsö har aldrig lockat mig av samma anledning.
blev så inspirerad av ditt lovtal för lyon att jag och sambon nu bokat en trip dit över nyår. undrar om du varit på zoot och om det är nåt sevärt? hemsidan finns bara på franska vilket jag inte kan även om man kan se foton på några av djuren :-)
Tack för fantastiskt fina bilder från Lyon! Min man (som smygläser bloggen ;) ) var helt salig över fotografierna!
Vet så väl vad du menar med varmvattnet...här i Rom är centralvärmen inte igång ännu utan vi kurar vid elelement - how fab!
Kram från Rom
Så fint skrivet inlägg!
Lina: Oh, härligt! Vi gick inte till zooet (eftersom vi inte hade barnen med oss), men det ligger mitt i den vackra parken tête d'or (som man inte ska missa), och är gratis, sâ det är nog fint att bara promenera i!
Skicka en kommentar