Vackra, vilda Camargue. Det gränsar till Languedoc, och vi åkte dit en dag, till det här sällsamma landskapet där rosa flamingor, vita hästar och svarta tjurar strövar runt, och där havet är nästan purpurfärgat av allt salt, som tas upp för att hällas i exklusiva saltkar som säljs som fleur du sel, det enda bordssalt man borde ha.
2 kommentarer:
Oh! Nostalgin! Där växte jag upp!
Gjorde du? Älskar Camargue, de franska cowboytrakterna! Mystiskt, rustikt och vackert!
Skicka en kommentar