Jag sade fjorton gånger till snubben i andra bilen hur oändligt ledsen jag var. Jätteledsen. Hyperledsen.
Han:
- Jaja, Madame, ingen fara. Släpp mig nu!
- Men jag är verkligen ledsen! Vraiment hyper-désolée, vraiment, vraiment navrée... Ultra-désolée!
- Det gör inget säger jag! Låt mig gå!
Lite så.
Obs att det verkar som om något försöker säga mig någonting. Typ att vara medveten om vad jag gör just nu, istället för att trassla in mig i tankar om då och sen. Det är då man kör in i folk.
Breath in.
Hello moment.
Breath out.
I'm here.
I'm here.
3 kommentarer:
Jag hade blivit skräckslagen om jag hade kört in i nâgons bil, om än sâ varsamt, pâ Korsika.....Bara här i Nancy sâ skulle man minst bli utskälld i 10 minuter och sedan bli stämd för förarens "nackskador"
Haha, jag känner tvärtom när jag är i Montpellier: Folk ser skräckslagna ut när man närmar sig med korsikanskskyltad bil. TYp: Oj, hon kanske är beväpnad?
Du skriver så kul!
Kommer ihåg när vi körde på en bil bakifrån i Tripoli, Libyen. Två män i 30-årsåldern kliver ur och bröstar upp sig och tar på sig sina argaste miner. Vi hade sett ett antal småkrockar och visste att det altid slutade med att man står och skriker aggressivt på arabiska medan en folksamling ställer sig kring och studerar.
Nervositeten känns i luften. När männen kommer fram och tittar in i bilen ser de att de har blivit påkörda av två unga damer som helt uppenbarligen kommer från ett annat land. Då spricker de upp i sina varmaste leenden. "Vad trevligt att bli påkörda av just er". Phuuu.....ja men visst är det! Vi...kan göra om det. Men en annan gång. Nu måste vi åka...hej hej.
Skicka en kommentar