Så märkligt. Att sitta på en perfekt plats, en perfekt kväll, med ett glas fint årgångsvin framför sig.
Att vädret, musiken, omgivningen, temperaturen, stämningen inte kunde vara bättre.
Och att allt är fel. Hur säger man det? När allt är perfekt?
- Du, du är perfekt, vinet är fantastiskt, allt så fint... Och jag vill bara springa fort härifrån och känna mig som ett enda stort brustet löfte.
När du hellre skulle dricka tveksamt vin med fruktsirap med någon annan. En kväll som inte alls skulle vara lika perfekt, där du sprang åt fel håll efter att ha tagit dig upp ur metron och underjorden, men där eiffeltornet glittrade och Seine svalde allt ljus i Paris bara för att sedan reflektera det överallt i lila och grönt, och en kväll då du... inte längtade bort.
En kväll när du bara ville närmare. Bara luta dig närmare, falla in.
Och man tänker att det är ingen idé att tänka så.
Absolut ingen idé alls.
Och ändå.
2 kommentarer:
Fast mänskligt och antagligen rätt vanligt. Glad midsommar! /Maria i Norrbotten
sara ! precis, mänskligt att tänka sà. du kommer förbi det snart. du är nu inne i en slags sorgeprocess, en skilsmâssa är alltid fôrenat med sorg. Oavsett hur man än ville det säger min psykolog. Först kommer chocken med aktiva praktiska fôrberedelser, fôljt av ilska arg aggressiva utlopp skrik arg. sen fôljer nu stilla sorgen, lessen gràt, saknad efter det vana vad har jag gjort etc. nâr du gàtt igenom dessa faser sà kommer du till en acceptera fas du accepterar jaa stolt klara sjâlv lycklig lugn ro. sà var det för mig! jag har haft mycket hjâlp av psykolog/proffsràdgivare, mycket bra! Lycka till ! H.O.P.E =Hold On Pain Ends !
Skicka en kommentar