Fick en fråga om tevetittande och barn för ett tag sedan, om mina teve-restriktioner.
Min förstfödda, som nu är fem, såg nog ingenting på teve före nästan 3 års ålder. Studier visar att teve före tre års ålder ej är positivt och varken Vera eller jag hade något behov av att hon skulle se på teve. Med andra barnet är det ju svårare att vara restriktiv med något som det äldre redan gör.
Från studie:
1. The critical time for brain growth is the first three years of life.That is when babies and small children need to interact with their
parents, eye to eye, and not with a screen.
2. The American Academy of Pediatrics has also issued guidance,
saying "media – both foreground and background – have potentially
negative effects and no known positive effects for children younger than
2 years". The Canadian Paediatric Society says no child should be allowed to have a television, computer or video game equipment in his or her bedroom.
Kontroversiellt? Helt säkert. Precis som när föräldrar är restriktiva med socker och sötsaker för sina barn. Men ju fler studier som visar att tevetittande är skadligt för barns utveckling (googla detta, finns massor) plus att denna passiva sysselsättning har negativa effekter på kroppsvikt och hälsa, desto mer positiv blir jag till att mina barn gör andra saker.
Svenska småbarn spenderar upp till 4 timmar varje dag framför skärmar. Det är mycket, tycker jag.
Tevetittande hos oss:
På morgonen får de titta på barnprogram en liten stund, medan de dricker sin choklad ur spillsäker mugg och vaknar till liv. Passar på att klä dem här, när de är passivt stillasittande. Sina smörgåsar och resten av frukosten måste de däremot äta sittande vid bordet.
Under dagen och efter skolan finns det ju aldrig tid för teve. Hur får man till fyra timmars tevetittande? Vi gör så mycket annat, parken, promenader, bakning, lek, plockar, donar och fixar... Noll minuters tevetittande får plats.
Kvällen: Aldrig teve. Det har nog faktiskt aldrig hänt? När vi kommer hem till slut vid kanske 18-19 så är det bad och mat (när jag lagar mat brukar de leka och varva ner på egen hand). Sedan bok i soffan, innan säng omedelbums. Godnatt.
Helgen: Då och då tittar de på film (försöker insistera på svensk version), om det är dåligt väder till exempel. Jag skulle aldrig förneka teven som edukativ metod också, men frågan jag ställer mig är: När skulle vi ha tid för teve? Plus att vi prioriterar andra grejer och jag uppmuntrar alltid, alltid aktiv lek och ute, före tevetittande och inne.
Det är min grej. Och det känns rätt för mig. Sen är det klart att de tycker att det är fest att vara hos mormor och morfar och få kolla på film massor (i synnerhet vintertid när det är natt och kallt hela tiden), och det är väl helt okej.
9 kommentarer:
Det låter himla vettigt. Jag ska försöka bli en likadan mamma. Om den dagen kommer.
Bra inställning tycker jag! Våra barn kollar också ofta morgon-tv och på sommarhalvåret är det det enda... på vintern då det kompakta mörkret lägger sig är det svårare, då kommer framför allt filmer högre på aktivitetslistan. Och med våra, mellan varven, hyperaktiva barn känns nån timmas stillasittande i soffan inte alls orimligt... de väljer också gemensamma aktiviteter och utelek 9 gånger av 10. Precis som jag (även i vuxen ålder)! :-)
Åh vad jag håller med dig (men så fort jag ens andas den tanken så får jag höra "vänta tills du har barn själv"). Om allt går bra så har jag fått äran att bli mamma till en liten i september och jag hoppas jag håller fast vid min inställning under dens uppväxt, för jag är väl medveten om forskningen.
Sen finns det absolut pedagogiska program etc, men det kan vänta tills barnet fyllt tre. Det finns icke-teknologiska saker som utvecklar barnen minst lika mycket.
Tycker du verkar vara en mycket vettig mamma. Dina barn kan skatta sig lyckliga!
Jag håller med! Men som Mikaela säger, så fort man nämner det får man höra "vänta bara tills du har egna barn...". Om mindre än två månader har jag en liten, om allt går bra.
Det är svårt här i Spanien där tv:n står på alla dygnets vakna timmar hos de flesta. Radio? Böcker? Tidningar? Nej, tv. Alltid tv. Barnprogram nonstop om det finns barn i rummet, annars skräp-tv. Har sett hur de minsta ungarna blir helt paralysrade och försvinner in i programmen, vad det än är de tittar på. Bra för att hålla dem tysta och lugna? Kanske, men jag vägrar det där!
Bra idéer skulle jag säga. Hur ett förskolebarn får ihop fyra timmars tv-tittande en dag: Börja med en timme morgon-tv innan det är dags för dagis/skola. Hämta vid fyratiden (senast, många kvinnor jobbar ju deltid för att kunna hämta tidigt), gå hem utan att passera parken, låt barnet se på tv från halv fem till middagsdags vid sextiden medan förälder pustar ut, sedan lite mer tv tills det är dags för lite för sen läggdags vid halv nio-nio.
Lätt!
Ja, fyra timmar kanske inte är någon match egentligen?
Får ofta höra att teve är fantastiskt lärorikt för barn, men jag vet inte... Gillar ju även tanken på att mina barn faktiskt kan roa sig med bark och kottar i skogen, vilket många barn inte klarar idag.
mvh resistanten och bakåtsträvaren
Jag tror de flesta gör det de finner bäst för sina barn. Här tittar vi både på tv och fascineras av kottar och bark, det är ingen omöjlig kombination. ;)
Jag tror inte att det är så många som gör direkt dåliga saker för sina barn, men jag tror verkligen inte att det är BÄST för så många barn med all denna skärmtid. Det är så klart hemskt skönt för föräldern att kunna köpa sig en halvtimme där och en timme här med hjälp av spel, dvd och så vidare och det är säkert inte direkt skadligt. Men att det är bäst för barnen tror jag faktiskt inte alls.
Jag har själv tre barn som nu är tonåringar, jag erkänner villigt att jag ofta brottades (och förlorade) mot rösten som sa att jag/vi nog borde göra något annat, till exempel stanna en halvtimme extra i parken.
Slarvigt uttryckt av mig då, kanske. Den förälder som i alla lägen endast gör det som är bäst för sina barn är inte född. Det är jag fullkomligt övertygad om.
Det jag menar är att alla gör vi våra val och prioriteringar, och personligen oroar jag mig inte för mitt barns skärmtid. Jag tror att man har olika käpphästar och sanningar i sitt föräldraskap, och precis så kan det faktiskt få vara.
Skicka en kommentar