“The power of things inheres in the memories they gather up inside them,
and also in the vicissitudes of our imagination, and our memory--of
this there is no doubt.”
Orhan Pamuk
Ett streck av guld på ett ringfinger, eller inte. Taken or not taken.
Lite statusmarkör också kanske.
Kontraktet bakom. Att ta av sig den, inför personen som bär en likadan. Den kraftiga symbolhandlingen. Maktförskjutning, kanske. Stigmat i att inte längre bära den, visst finns det fortfarande. Disgrace.
En blick på min tomma vänsterhand där inte ens den bleka markeringen av hud som aldrig såg solen finns kvar, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera min frihet.
Behöver någon sorts solid botten och stabilitet först. Behöver bottna.
Men att modigt och slutgiltigt kasta denna skönhet Titanic-style i närmsta hav... Nä. Denna skönhet får ligga i en låda, tillsammans med andra saker fulla av minnen.
8 kommentarer:
Jag har aldrig tyckt att det är särskilt modigt att kasta symboliskt långt ut i vattnet. Det är modigare att låta den vara i en ask med minnen. Den är ju dessutom väldigt vacker och något som kan få vara symboliskt för döttrarna när de blir stora nog. Att få fingra lite på och tänka att det fanns en tid då mamma och pappa var lyckliga och fick dem. :)
Den är fin. Kanske kan den göras om till ett hängsmycke eller ring till någon av döttrarna när de blir äldre? Kanske sparas även pappans så att de kan få varsitt smycke?
Jag förstår att du är orkeslös och tittar på grässtrån... att skiljas åt såhär definitivt måste ta enorma krafter. Och du gör helt rätt som sparar i låda. I framtiden kommer den med säkerhet främst framkalla ljuva minnen. Kram på dig!
Jag tänker också att det är modigare att ha den kvar. Du är modig! Sen har jag inga fler ord. Du berör. Kram
Skickar lite styrkekramar fran Spanien (inte lika mycket fran Madrid som förr dock, tillbringar mesta tiden i Pyreneerna nu)... Ett tips, ut och spring (jogga), finns nog ingen "drog" som är sa bra när man mar daligt. Endorfinerna efter man har sprungit är en riktigt bra medicin! :-)
Vet ej om jag tänker rätt (ogift som jag är) Men Köp en fin ring till dig själv, Som står för den viktigaste kärleken av allt -till dig själv.
och även ´kanske till din nya frihet, din hälsa och att du har styrkan att leva som du vill.
Det blir bra det. Jag tog av mig mina ringar för en vecka sedan, ett och ett halvt år sedan (nästan) efter min man dog. Tomt på fingret men säkert bra på sikt.
Du går vidare. Ett steg i taget. Precis åt ditt håll.
Kram
Lisbeth
Skicka en kommentar