The year of sugar softness sweetness honey.

Min karma tepåse häromdagen please see above. 
Jag: Hey, little teabag, don't you dare make fun of me, my life's a mess.

Och igår när jag träffade på en person jag inte träffat på ett år:
- You look wonderful, life must be treating you well!
Jag:  ...?
(Getting divorced, probably homeless in a months' time, haven't slept for weeks, totally losing ground, people getting mad at me, i.e life's great, right?).

Och samtidigt. Alla bitar som faller på plats, en efter en. För att skapa något mer förståeligt, vackrare. Det är det som händer i år. Förra året var bara preludiet. Det är nu det händer. Det är nu jag skalar bort det jag inte vill ha. Demolerar för att rekonstruera. Det är nu jag lär känna mig själv. Jag gör tusen misstag, hela tiden. Det vet jag om. Men jag rör mig framåt. Kanske den svåraste resan i mitt liv (nej, den svåraste har jag redan klarat av, det ger mig styrka, den gången backar upp mig nu), men kanske den bästa.

Warsan Shire again:

The year of letting go, of understanding loss. 
Grace. 
Of the word "no" and also being able to say "you are not kind". The year of humanity/humility. 
(...)
The year I broke open and dug out all the rot with own hands, the year I learnt small talk and how to smile at strangers. 
(...)
The year of sugar, everywhere. Softness. Sweetness. Honey honey. The year of being alone and learning how much I like it. The year I made peace and love, right here.