En ljus sommarkväll.
En soffa, en bok.
En film, ett glas vin.
Lite facebook för att ändå känna ett sammanhang och vara virtuellt social.
Mamma i telefon. Min mamma är en superwoman by the way, hon kan allt.
Tankar om viktigheter. Framtiden gör mig både hoppfull och totalt förstenad.
Vill både kasta mig ut, dyka ner, dra in allting i djupa, ohämmade andetag samt krypa ner under täcket och stanna där för alltid.
Känslan av att ha förlorad tid att ta igen, och ingen mer tid att förlora. Och ändå. Slösar bort en söndagkväll på... ingenting.
Ingenting alls. Ingen alls. Ingen annan.
3 kommentarer:
Du är värdefull. Soffhäng eller inte. Du laddar och är varje dag på väg ytterligare en bit framåt.
Kram
Lisbeth
Jag ser aldrig tid som förlorad. Den är oftast vald och var rätt i sin tid.
Du slösar säkert inte bort tid, du behöver kanske linda in dig lite i den kravlösa tiden, samla egen kraft.
Tids nog behöver tiden fyllas av annan, annat och andra men just nu räcker det säkert med dig och flickorna.
Mme Fellini
Fina ni! Ja, egentligen tror jag att jag måste koncentrera mig på det, och liksom "recenter" på det väsentliga!
Skicka en kommentar