Du vaknar en morgon.
Och istället för det där solljuset som flödar in genom stängda fönsterluckor, som vräker sig över gatorna där utanför och skapar den där brutala hettan, ljuset, det som bländar och är så ljust att färgerna bränns bort, det där sommarljuset, istället för det så ligger lägenheten i dunkel.
Du kliver upp, slår upp fönsterluckorna och inser att det som oåterkalleligen skulle hända håller på att ske. Den där årstidsväxlingen som drabbar dig varje år.
Den som du inte kan göra någonting åt, men som alltid är bitterljuv och sorglig. Den som får dig att vilja gråta.
Hösten är på väg.
Enter: Autumn. Exit: Hettan. Solen. Värmen.
Varandets olidliga lätthet viker undan för svårmodet och alla dessa existentiella kriser i mikroformat.
Men du gör vad du kan för att hålla hösten borta. Du tar på dig sommarklänning med bikini under, drar på dig solglasögonen och blundar för det faktum att det redan är september.
8 kommentarer:
Åh, men är inte hösten ganska behaglig med sitt ljummare klimat och fina höstkläder. Låt ångesten slå dig först i november när höststormarna gör det omöjligt att glömma att hösten är här. Kram K
En klockren beskrivning. Vemod är vad jag också känner när sommaren är över. Jag tycker om hösten men inte övergången mellan höst och sommar när man inte riktigt vet mentalt var man hör hemma.
K; Man kan ju ha snyggare kläder på hösten, men det där bitterljuva... Jag har svårt för det.
Âretruntparadiset:
Nej, precis!
Ja, det är sorgligt med årstidsväxlingen. Här uppe i Dalarna har jag precis köpt vinterjacka till sonen. Den kommer snart att behövas.. tyvärr.
Precis så här känner jag mig också. Jag har ingen aning om varför. De flesta av mina väninnor tycker det är skumt att jag är så väderstyrd. Men jag är uppenbarligen inte helt ensam. Det är p r e c i s som du säger. Med den där krispiga luften vaknar en liten boll av ångest och en massa frågor som jag grubblar alldeles för mycket på. Konstigt kanske, men så är det.
Känner på samma sätt - en lätt ångest när jag inser att nu blir det ingen mer sommar på riktigt. Gillar inte alls brytningen, vill ha mycket mer värme, sol och ljusa nätter. När väl hösten är här på riktigt är det ok, men just nu vill jag inte behöva ta på mig jackor och varma kläder.
Fascinerande att läsa att du upplever det ungefär samtidigt, trots att du bor i Medelhavet där sommaren rimligtvis borde hänga kvar längre.
Maria: Här är det ju fortfarande varmt och skönt, men skillnaden i ljuset gôr mycket!
Mia: Precis så där är jag! Otroligt påverkad av atmosfären!
Mia: Egentligen är det fortfarande sommar, det är bara det att det är så tydligt att det inte kommer att vara länge till!
åh. måtte bare kommentere her, for jeg er helt motsatt; jeg elsker høsten og det er som om jeg endelig får puste igjen når sommeren er over og den klare, krispe luften er her. de fine fargene på trærne, muligheten til å velge klær som er fine og ikke måtte tenke på om de er svale eller om det kommer til å vise svettemerker osv.. sandalene kan pakkes bort og bootsene kommer fram.. og sånn som det er i oslo nå om dagen, at det er nok med en tynn cardigan over og tynne strømpebukser under kjolen: fantastisk!
/en høstelskers bekjennelser
Skicka en kommentar