Strax åker vi ombord på Napoléon Bonaparte, färjan som agerar livlina mellan ö och kontinent.
Vi lägger ut mitt i solnedgången, och när solen sedan går upp i morgon bitti, så är det i Marseille vi nyvaket kommer att blinka i solskenet.
Jag som knappt sovit en blund på flera veckor har en känsla av att jag kommer att sova så gott i natt, på öppet hav, vaggad till sömns av vågor, motorer, och vissheten om att vara på väg.
Men ni, queridas, vi hörs väl på nytt, från fastlandet?
7 kommentarer:
Åh gud bara höra dig tala om att vaggas till sömn får min slumrande sjösjuka att vakna till liv. Yuck
Bon voyage!
Lycka till på färden!
Lycklig resa!
Herregud. Jag ryser (av välbehag) nästan varje gång jag läser din blogg.
Topp tre rysen:
- Vi lägger ut mitt i solnedgången
- ...vaggad till sömns av vågor, motorer, och vissheten om att vara på väg.
- ...med blickarna mot ett mörkt Medelhav, ska vi skåla och bestämma namn till lilla Smulan
Du är så duktig på att skriva, både om det stora och lilla! Älskar verkligen att läsa din blogg!
Anna i Uddevalla
Härligt! Trevlig resa!
Och jag sov givetvis inte en blund. Igen. Men nu är vi framme i alla fall!
Skicka en kommentar