Eftermiddag, som såg ut som kväll. Molnen hopade sig, och vågorna rullade in på ett sätt som påminde mer om Atlanten än Medelhavet. Och jag älskar när Medelhavet är rått och stormigt.
La plage d'Espiguette förvånar i sin storhet. En öken i vilken vi navigerade med ögonen fästa på fyren, för att inte komma fel. Enorma vidder, och dyner som hålls fast med trästängsel. Yta. Rymd.
Regnet innan det faller. Lycka. Vi var nästan själva, de enda man möter är hästar och ryttare. Vi är ändå i franska cowboytrakter, i vilda, vackra Camargue.
2 kommentarer:
Underbart område med mina favoriter, flamingos!
A-M
Jag har alltid drömt om att få rida på stranden....men det kommer nog aldrig att hända eftersom jag är allergisk!
Skicka en kommentar