Förra veckan var hands down den värsta veckan i mitt liv.
Hemsk.
Tog mig igenom den nätt och jämnt levande.
Så himla glad att den veckan bara är ett minne blott och att denna veckan är oskriven och vacker.
Måste visualisera och fundera allvarligt nu på vad jag vill att nästa vecka och veckan därefter ska innehålla.
Det är lite avgörande just nu.
Och hellre än att leva som ett löv för vinden (min filosofi som yngre) att välja riktning.
Kanske våga drömma lite.
Behöver se klart nu, behöver ta lite kontroll över det här livet som är mitt och ingen annans.
Det är kanske egentligen först efter 30 som man vet vad man vill?
Och, viktigare: Vad man inte vill ha i sitt liv.
Dags för lite serious push-back.
Och det som är så himla fantastiskt med överjävliga veckor och de där livspassagerna som lämnar oss hudlösa och kippande efter andan, det är att de tar slut.
7 kommentarer:
Älskar slutklämmen.
Önskar dig en fin vecka.
Helena
Du är fantastisk. Och du har rätt. Det går över. This too shall pass.
Kram på dig!
Är i samma fas. Så jäkla skönt att det en dag är över. Tiden går ju även om man mentalt står still. Kram på dig!
JA. Från botten kan det bara bli bättre. Älskar hur du lyckas ta kommandot, och kan sprida dina insikter.
Ja, det är tur att det går över. Hur skulle man annars orka, om inte vetskapen om att det faktiskt blir bättre inte fanns? Du har så rätt i det du säger. Även om man kanske inte riktigt hundra vet vad man vill så vet man åtminstone vad man inte vill ha i sitt liv.
Stora kramar!
/Linda
Jobbiga perioder kan fungera som en peeling för själen; gör den ren, len och upplyst, redo för nya erfarenheter, bättre erfarenheter.
Go go go! kram
Lisbeth
Skicka en kommentar