En aning emotionell... I morse lyssnade jag på nrj, där en tjej vann två biljetter till Madonnas privata konsert i Paris. Och tjejen blev så oerhört glad, hon blev verkligen överlycklig, och hon skrattade och grät på samma gång.
Och jag blev så rörd att tårarna bara rann. Det var så fint.
5 kommentarer:
hahah! Sådär är jag när jag tittar på sportårskrönikan på tv, helt utan att vara gravid. De blir så glada när de vinner att jag blir alldeles tårögd. Damn. Jag borde nog försöka tuffa till mig...=)
Åh! Jag känner igen mig, både i vad du och eva skriver. Jag blir alltid tårögd när jag kollar på barn/ungdomsidrott, barnen blir så himla glada när dom gör mål..
Ja, alla sporthändelser är gripande! Jag gråter som en liten fontän när de tar guldmedaljer, oavsett sport!
Och alltid när folk vinner priser av olika slag...
Känner igen det där från när jag själv var gravid. Visst kan jag vara känslosam och bli rörd lätt nu också men då blev det tusen gånger värre. Minns en gång då jag lånade ut en helt vanlig bläckpenna som jag snott på posten (alltså ingen märkvärdig penna alls) till en person som inte lämnade tillbaka den. Blev lite ledsen över detta och ältade det en lång stund med maken på kvällen. Egentligen helt sjukt för vid led inte av brist på bläckpennor direkt
Jo, vissa saker tar oanade proportioner... Men det inser man oftast inte på en gång... ;)
Skicka en kommentar