Den occitanska flaggan, eller La croix de Toulouse.
L'occitanie i FrankrikeDet är ett område med en stark och anrik kultur, en egen flagga med det occitanska korset, men som också har ett helt eget språk: Occitanska (L'occitan) eller Langue d'oc, som betyder språk från regionen Oc. Oc är också det occitanska ordet för oui.
Det finns paralleller mellan occitanskan och den närbesläktade katalanskan - i Montpellier är vi knappt 30 mil från Barcelona - och språken som är mycket närmare spanskan än franskan påminner om varandra, och en person som pratar katalanska förstår en occitansktalande och tvärtom. Sjunga heter cantar, och språk lenga, till exempel, nästan som på spanska. Det finns många olika underdialekter till occitanskan, men "Hur är det?" kan sägas Coumo bas?, eller Coumo sios?, någonting som nog kan förstås på alla latinska språk.
I södra Frankrike används också vissa uttryck inom den "vanliga" franskan. Man kan säga Tu m'espantes, när man är chockad, eller ça pegue, när någonting är kladdigt, eller fastnar. Det finns paralleller mellan occitanskan och den närbesläktade katalanskan - i Montpellier är vi knappt 30 mil från Barcelona - och språken som är mycket närmare spanskan än franskan påminner om varandra, och en person som pratar katalanska förstår en occitansktalande och tvärtom. Sjunga heter cantar, och språk lenga, till exempel, nästan som på spanska. Det finns många olika underdialekter till occitanskan, men "Hur är det?" kan sägas Coumo bas?, eller Coumo sios?, någonting som nog kan förstås på alla latinska språk.
Men även om vissa städer har gatskyltar på både franska och occitanska så är det få personer som behärskar språket, och det handlar mest om äldre människor och passionerade languedocianer som läser occitanska vid universitetet. Men det finns starka krafter, både politiska, kulturella och intellektuella som strävar efter en högre respekt och ett återtagande av den occitanska kulturen och occitanskan som under medeltiden var ett litterärt, administrativt och juridiskt språk i regionen. Reser man i området kan man få uppleva riktig reclaimstämning med manifestationer och ferior. Det är kul!
8 kommentarer:
Kul inlägg. Hur mycket förstår du som pratar franska. Språket verkar inte ha så stark ställning som katalanska. Att bo i Katalonien utan att kunna katalanska tror jag skulle vara lite besvärligt. Dom är väldigt måna om sitt språk och dom flesta skolor undervisar på katalanska , tidningar och TV på katalanska är stort och det är det språk man hör mest på gatan tror jag , iallafall minst lika mycket som spanska även om alla kan spanska. I resten av Spanien tycker man ofta att katalanerna är snobbiga , dryga , sura och överdrivet nationalistiska
Jag förstå rätt mycket skriven occitanska. Precis som jag förstår ganska mycket skriven spanska, men att lyssna är värre...Det går ju så fort!
Nej, det går nog inte att jämföra med katalanskan i Katalonien, occitanskan är nog mer lite kuriosa.
Katalanerna kanske är Frankrikes motsvarighet till korsikanerna? De sägs vara precis så där, och de vill bli självständiga och ha korsikanskan som officiellt språk.
Sara - jag förstår också rätt mycket skriven franska och en hel del när jag hör det. Men jag kan inte säga så mycket. Nu har jag läst franska i skolan men jag tror faktiskt det är mest tack vare min spanska som jag förstår. Grammatiken påminner ju en hel del om varandra. Om jag tar tag i mina planer att lära mig bra franska någon gång tror jag det är lättare nu när jag kan spanska. Vill ju kunna franska men det blir ju aldrig av att plugga det tyvärr. Men i framtiden så...
Är occitanska samma språk som i folkmun heter 'Le Provencal'? I så fall har jag faktiskt kunnat en hel del, men så här efter 20 år sviktar minnet...
Oh, nej! Säg aldrig det till en occitanier eller en provencal! Da blie de djupt upprörda.
Trots att spraken paminner väldigt mycket om varandra... ;)
Hur kommer det sig att du kan provencalska, förresten? Av alla sprak?
Jag är uppvuxen i St Etienne du Grès, i en mycket konservativ, stolt och gigantisk provencalsk familj. Vi blandade franska och provencalska för det mesta, men det fanns en viss ära i att kunna prata helt ren provencalska som la ur-grand-Mère gjorde. När jag flyttade till La Cote d'Ivoire trodde de att min dialekt var en skandinavisk brytning - jag vägrar fortfarande nasala ljud...
Oj, vad spännande... Provence, Côte d'ivoire... Wow.
Även här i Languedoc använder vi hellre ng-diftonger än pratar i näsan! ;)
Skicka en kommentar