Väntar

Tiden har en tendens att sakta in när man väntar. Man går in i en annan rytm där sekunderna är längre, där minuterna är alldeles för många och dagarna en evighet. De här sista veckorna har varit en enda lång väntan som jag inte riktigt ser något slut på.
Så jag väntar koncentrerat och uppmärksamt. På ett svar, en försäkran eller ett tecken. Helst svart på vitt. Utan utrymme för tvivel eller tolkningar.

Är jag kryptisk nu? Kanske.

Snart slutväntat, hoppas jag.