La grenouille

Tapaskvällen i lördag var jätterolig, enda missen var att vi inte insett att det var karaokekväll, och hela Beauvoisins karaokeklubb var på plats. Då går man inte gärna upp på scenen och drar av en tveksam version av the Eye of the tiger... Dessutom, fransk karaoke? När ska de inse att det är kul med lite rytm och trallvänliga refränger och inte bara hjärta och smärta och svårmod?
Hur som helst. Tapas. Jag måste erkänna att jag mest gillar fusktapas; jag har ingenting emot att sitta och doppa en morotsstav i lite guacamole, eller nachos i lite salsa. Riktiga tapas har jag lite svårare för, snäckdjur och räkor i konstiga såser, salta hela små fiskar, sardiner och små hela friterade bläckfiskar... Jag höll mig till köttbullarna i tomatsås och bitarna av paprikakyckling.
Men jag gjorde i alla fall groddebut. Jag har aldrig smakat grodlår. Av principskäl och väl utvecklade kräkreflexer. Men jag åt en yttepyttebit, och även om det inte var någon smaksensation så kan jag rapportera att det är som de säger; någonstans emellan kyckling och fisk.