Det är så konstigt. Jag har känt mig så oinspirerad vad gäller skrivandet. Observationerna, gestaltandet, dokumenterandet. Ingenting får mig att skapa vackra meningar, eller vilja komponera eller leka med orden.
Sedan när? Sedan flytten tillbaka från Taiwan? Kanske. Kanske hade det större inverkan än jag trodde att komma tillbaka från ett liv som definitivt var mer än en parentes, men som ändå tedde sig avlägset i samma ögonblick som jag satte ned fötterna på fransk mark igen. Fötter som var så svullna efter flygresan att jag inte fick på mig skorna, utan gick med dem i handen in i terminalen där ansikten, språk och rörelser var så hemvanda. Men så skilda från vad jag vant mig vid i Asien. Färgstarka, vibrerande, kontrastfyllda Asien.
Eller har det att göra med jordskalvet som fick min värld att darra till när jag fick veta att vi väntar barn? Kanske. Kanske tar det så mycket energi? Jag lägger ned så mycket kraft och tankar på barnet - som ändå än så länge är någonting ganska abstrakt, fiktivt i min sinnesvärld - att inget annat får rum. Eller att skapandet fått en helt annan form än vad jag någonsin kunnat tro.
Eller så är det vädret.
Jag skriver kanske det här mest som en förklaring - bortförklaring, undanflykt, ursäkt - till att jag tycker att jag hasplar ur mig oviktigt trams här just nu. Men hav överseende. Och när ni tröttnar på att läsa om mina stora bröst och hormonstormar så kan ni hojta till.
10 kommentarer:
Du skriver absolut inte trams. Din blogg är en av mina absoluta favoriter och daglig läsning. Ofta är jag här flera gånger om dagen eftersom du uppdaterar så flitigt. Jag tycker det är jättekul att läsa om graviditeten. Får mig att minnas hur jag själv var. Men jag förstår dig när det gäller Taiwan. Jag började ju blogga i Madrid. Först bara för att dom närmaste vännerna och familjen skulle kunna följa vårt liv där. Snabbt blev det mer än en handfull nära vänner som läste bloggen så då skrev jag mer om Spanien , om att bo i utlandet , spanskt vardagsliv , skillnader och likheter mellan Spanien och Sverige och allt annat som föll mig in. Jag tycker det är mycket svårare att blogga från Sverige och nu är det över ett år sen jag var i Spanien. Känner att jag är mycket mer oinspirerad och det känns inte lika självklart att ta med kameran när jag tar en tur på stan i Uppsala som i Madrid. Ändå fortsätter jag för jag gillar att blogga och få kommentarer på det jag skriver men det kan gå dagar utan att jag skriver något och andra dagar kan jag vräka in flera inlägg.
Jag tänkte på en sak jag skulle tycka vara intressant om du skrev lite om. Har dom inte ett till lokalt språk förutom franskan i Montpellier? Langedoc tror jag det heter. Du får gärna berätta lite om det , hur likt franska det är , hur vanligt det är mm. Om du vill alltså. Jag gillar som sagt att läsa om graviditet och njuta av dina vackra bilder från sydfrankrike
Nej men! Det där tokerifelet tror jag alla känner av. Att man bör skriva nåt "vettigt" istället. Men, min åsikt är att man ska skriva precis det som kommer ur hjärtat eller hjärnan, just då man sätter fingrarna på tangenterna. Det brukar bli som bäst då. En blogg ska vara skriven av precis det som skribenten kommer på - just då. Du gör det jättebra! Fortsätt skriv - jag läser.
Fortsätt du att göra på ditt sätt. Din blogg hör till mina favoritbloggar och jag tittar in ofta. Du är flitig med uppdateringar och det är intressant att läsa vad du skriver och du skriver på ett trevligt sätt. Tummen upp för din blogg alltså, även om du inte känner dig inspirerad.
Du gör mig inspirerad! Du ger härlig läsning och far mig att känna igen mig pa manga sätt. Har själv bott i Frankrike med min C, nu är vi i Sverige och har en liten gosse pa ett ar! Jag längtar tillbaka som bara den och när jag läser dina rader känns det som lite av mig kommer ner, som ett snabbdopp i medelhavet. Underbart! Ta vara pa din graviditet!! Kram H
Thérèse; jag har också tänkt skriva om languedoc, eller occitanskan: Coming up soon. ;)
Madde, du har nog rätt. Men det handlar ändå om någon sorts prestationsångest, antar jag?
Della; tack! Jag blir jätteglad.
Hannah; Det är det som är så roligt, att via bloggen hitta människor med samma erfarenheter, som man kan känna igen sig i, eller få råd och tips av!
Jag gillar också att läsa det du skriver, det här inlägget till exempel. Det speciella med bloggen är ju att få läsa det som just den personen vill skriva om. Men jag vet ibland får man ändå någon slags prestationsångest. Har inte haft tid att hälsa på på ett tag (knappast att skriva själv heller), men nu har jag uppdaterat mig och läst i kapp. Här har det verkligen hänt saker. Grattis, vad spännande med en liten bebis på väg. Så underbart fint inlägg du skrev "Clouds in my eyes"! Sköt om dig...
No no no, inga ursäkter. Jag gillar att läsa om dina stora bröst och okontrollerbara hormoner! :D
Och det du skrev nu tycker jag var jättevackert.
Det enda trams du någonsin skrivit är att du skulle skriva trams. Så är absolut inte fallet, vilket många redan hunnit berätta för dig. Bra att du har vakna läsare!
Så till "tramsigheter" då: såg idag en dam i sådan där fruktansvärt ful gravid-klänning som taiwaneserna gärna har. Du vet de där som ser ut som ett jättestort förkläde? Med u-ringad hals, inga ärmar, knälång, fickor fram, massa volym att låta magen växa i, i något tjockt tyg (ofta mörkt) som ser ut som att de är väldigt obekväma och kommer ifrån 1700-talet? I alla fall, tänkte bara säga att om du skulle få sug efter en sådan så får du hojta, så kan jag skicka....=)
Jag fattade aldrig varför i vanliga fall snygga taiwanesiskor drog på sig de där hemskheterna så fort de blev på smällen? Min farmor hade städrockar och nattlinnen i ungefär samma modell, vill jag minnas.
Men om jag känner ett starkt behov av att ha en sån, så hojtar jag givetvis. OM.
Jag vill bara säga att jag tycker att du skriver jättebra! Vad du än skriver om så är du alltid så välformulerad, som någon som verkligen kan konsten att uttrycka sig. Det är intressant att läsa. Jag känner igen mig en hel del och din blogg hör till de absolut bästa i mitt tycke :)
Har ofta själv prestationsångest när det gäller allt jag skriver och tycker aldrig att det är bra nog... Men din blogg är verkligen bra och om du har varit oinspirerad tycker jag inte att det märks!
Skicka en kommentar