Det verkar som om det skiljer sig stort från att vara gravid i Sverige och att vara det i Frankrike. Här känns det som om allting är så medikaliserat, och en graviditet övervakas minituöst. När jag var till läkaren första gången blev jag nästan utskälld eftersom jag kom in så sent.. efter åtta veckors graviditet. Då ska man egentligen ha allt klart, och redan ha stått i dagiskö ett par månader. Det stadiet var inte riktigt vi på...
Det som jag tyckte var särskilt stressande var alla val vi måste göra, val av läkare (och inte bara en), val av klinik eller sjukhus, val av provlaboratorie och ultraljudslabb. Och jag fick tips om specialister och välrenommerade privatkliniker från alla håll och blev jätteförvirrad. Och jag tänkte ringa ett av sjukhusen i Montpellier, men det blev jag kraftig avrådd från av massor med personer. Privat, ska det vara. Gärna specialistkliniker med flotta namn; Beau-Soleil, Saint Roch eller Clémentville.
Nu har jag tre läkare som ska följa mig regelbundet, en allmänläkare, en gynekolog-obstretiker (varje månad) och en ultraljudsspecialist. I Frankrike gör man minst 3 ultraljud (i Sverige bara ett, tror jag?), och vi kommer att göra fyra stycken. Dessutom kommer jag att testas varje månad för toxoplasmos, eftersom de första testerna visade att jag inte är immuniserad, och för glycemi, eftersom de vill ha koll på graviditetsbetingad diabetes. De gör också regelbundna blodprov för att kolla blodvärden och eventuella brister. Glömde jag något? Jo, både jag och C måste snarast vaccinera oss mot kikhosta och någonting annat som jag inte kommer ihåg, för det måste man om man ska få vara gravid i La France.
Pust! Det här verkar vara ett heltidsjobb.
Dessutom ska vi innan vecka femton "deklarera" graviditeten (med ett läkarintyg) till någon statlig myndighet, (Annars...?) och franska försäkringskassan kräver regelbundna rapporter om undersökningar och tester. Där har man speciella klistermärken man ska skicka in efter varje obligatorisk undersökning, så att man inte ska få för sig att försöka hoppa över något gynbesök eller blodprov.
Visst är det lugnande att vara så kontrollerad, men samtidigt blir man så smärtsamt medveten om allting som kan gå fel, och det känns inte som att man riktigt kan slappna av och bara ta vara på tiden när man hela tiden har en undersökning som väntar. Hittills har det varit minst en i veckan och för mig som svenska känns det lite... ja, överdrivet. Men fransmännen är tokiga i sin sjukvård, och springer till sin husläkare för både träningsvärk och snuva, så jag borde inte vara förvånad.
3 kommentarer:
Det här är jättespännande att läsa, så fortsätt med informationen. :)
Jag tror att det är ett ultraljud som gäller i Sverige, ibland två.
Intressant att höra om hur det är i Frankrike, men oj, vilken militant koll de har! Så är det inte precis här i England. Skulle faktiskt önska något mellanting. Här kan det hända att man inte får komma på sitt första besök förrän i vecka 18... Och vid återbesöken gör de inte mycket mer än att lyssna till hjärtat. Men man får i alla fall minst två ultraljud.
Jag kan känna mig lite överväldigad av allt som ska kollas och fixas... Samtidigt som jag vet att fransyskor i Sverige som får barn tycker att det är oacceptabelt avslappnat!
Skicka en kommentar