lördagen den 24:e januari 2009

Lördag

Det förvånar väl ingen att vi har en läcka i sovrummet efter senaste dagarnas syndafallsregn?
Men jag relativiserar. Det kan aldrig regna lika mycket som när vi hukade under tyfonerna i Taiwan, i synnerhet den gången då vi hann med sista flyget ut till Hong Kong innan flygplatsen stängde. Lite europeiska regn klarar vi väl. Fast det vore roligare att inte ha dem i sovrummet.

Vidare har Jean-Yves påfunnits död i badkaret. Jean-Yves var våran silverfisk. Frid vare med honom.

C skruvar ihop möbler, rengör stengolven med vinäger och sorterar våra kläder. Jag orkar liksom inte.

Jag pratade med min psykolog i Montpellier igår ( vi har numer ett distansförhållande) men kunde liksom inte uttrycka mig bättre än att allt är kaos... Jag har miljoner fladdrande fjärilar i bröstet, befinner mig under vatten och känner mig helt bortkopplad från verkligheten. Som om jag inte alls är här. Hon måste tro att jag inte är riktigt klok. Jag börjar tro att jag inte är riktigt klok.

6 kommentarer:

Basilika sa...

Aj, det gor lite ont att lasa... Men din psykolog tycker nog att du ar ganska klok anda. Och att allt kanns svart och jobbigt och nervost ar ok. Det ar sa mycket battre att du kan erkanna att allt ar kaos och tungt, an att forsoka fejka eller blunda. Att du kan beratta for folk att du kanner dig under ytan kan hjalpa lite grann. Att satta ord pa det ar bra.
Kram!

Anonym sa...

Things will improve, just give it time! Everything will came together! You have an adorable little babygirl and a handsome husband and you are a beautiful women. Just hang in there and count your blessings!

Helen (USA)

www.silvia.blogg.se sa...

Jag "vet" vad du gar igenom. Vi rustade huset samtidigt som jag var gravid i 40° varme. Jag trodde ALLT skulle falla pa sin plats bara Ivan foddes/vi flyttade hem - men ack sa jag bedrog mig. Hormonerna skuttar fortfarande runt i min kropp (efter 3 1/2 man) men jag borjar fa lite koll pa dom. Det AR tufft att fa barn, man blir trott aven om man har lite svart att erkanna det - man vill ju bara vara stark och glad liksom.
Mitt rad: gor som nar en stor vag kommer, kampa inte emot - trampa bara vatten till den dragit over, sedan simmar du vidare!

Anonym sa...

Hoppas det känns bättre snart. Försök att ta hand om dig och var snäll mot dig själv, så gott det går. Det kommer en dag när den här jobbiga tiden tillhör det förflutna, och du mår mycket bättre, jag lovar!
/Anna S.

Anonym sa...

Ursäkta om jag tjatar om järnbrist, men se till att ditt blodvärde går upp! Det är den största boven!
För övrigt har du ju som många redan påpekat också gått igenom stora omvälvande förändringar på väldigt kort tid, det blir ju nästan frågan om en liten chock...
Förstår du bara varför du mår konstigt är du redan halva vägen tillbaka till att må bättre.
Och -som du tänker mår du! Det är faktiskt sant!
Sen hjälper det nog om du har täta kontakter med din familj och släkt i Sverige=lite verklighets förankling...och tröst! Det är ju skönt hur lätt det är att hålla kontakten med släkt och vänner idag trots att man bor långt borta. Tänk förr när man fick skicka brev som ibland kunde ta flera veckor att komma fram!

Om möjligheten finns kanske du skulle åka hem till Sverige ett tag, eller någon från din familj kan kanske komma ner till dig?

Mia

Lugnetetc sa...

HEj!

Hoppas att det snart känns bättre. Som Mia skriver så har du gjort väldigt mång aomvälvande saker på kort tid. 2004 bytte jag jobb, flyttade ihop med min sambo i en ny lägenhet och klagade för min husläkare att jag kände mig uttröttad. Då sade han att var och en av de där grejerna gjorde att många människor fick en väldigt hög stressnivå. Själv har du gjort ännu mer: du har fått barn, flyttat och har strul med lägenheten! Det är inte konstigt att allt inte känns toppen!

Fick en liten chock och sedan en skrattanfall när jag läste om Jean-Yves. Ett mycket bra namn för en silverfisk! Tack för skrattet!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...