Jag tar ut all min stress, all min förvirring och alla mina osorterade, oventilerade, ohanterade känslor på C.
Det blir ju lätt så. Men det är inte lätt för honom (som dessutom har en brud med två vänsterfötter). Kanske.
Och för er, som måste vara trötta på min klagomur vid det här laget. Jag är trött på den.
Men ge inte upp hoppet om mig. Det blir roligare.
2 kommentarer:
Alltså det här med att få barn kan göra att man får en hel massa känslor och funderingar om allt. Det är så klart lätt att man tar ut dom på den man lever med. Barn förändrar ju rejält det förhållandet som tidigare fanns mellan två vuxna och det kan vara jobbigt och ta tid att landa. Flyttar man dessutom till ett nytt ställe där man inte känner någon blir det inte lättare. Nu kanske du tycker att jag bara svamlar och det gör jag förmodligen. Jag vet inte exakt vad du känmner nu och så men hoppas allt snart kommer att kännas bättre när ni kommer i ordning på Korsika
Du svamlar inte alls. Jag tror att du har rätt. Jag far ge sdet lite tid!
Skicka en kommentar