Har haft blind-date med Karin, en tidigare okänd svenska, bosatt i Montpellier. Supertrevlig, alltid lika roligt när bloggen agerar matchmaker.
Lite nervöst också, förstås. Man vet ju aldrig om man ska gilla varann, eller om det inte alls klickar.
Jag är nog ingen svår person, i och för sig, och genuint intresserad av andra människor.
Sen är det ju alltid lätt att gömma sig bakom bloggfasaden. Så länge vi ses här är det jag som kontrollerar bilden ni får av mig. Det får man inte glömma.
Så fort vi träffas utanför cybervärldens ramar tappar jag den kontrollen, och jag vet faktiskt inte om mitt blogg alter ego och mitt riktiga jag harmoniskt flyter samman.
Vad jag däremot vet är att jag förmodligen - precis som de allra flesta - är snyggare på bloggen än i verkligheten. Tänk om man alltid såg ut som man gör på foton man blir bra på. Egentligen borde man göra tvärtom, så att folk bara: Wow, vad snygg du är i verkligheten.
1 kommentar:
Jag är en lite väl ärlig typ, lite naiv, ganska snäll och älskar naturlighet och verklighet. Tycker aldrig att människor är fula och vackra. Vilka idiotiska kategorier och varför är det just de facken vi lägger fokus vid?
Men jag har lärt mig att eftersom alla tänker yta är det enklast att jag gör det med. Oftast vill man inte ha sin "världsbild" ändrad och lyssnar inte... Man vill bestämma själv? Andras problem är banala men man själv kan bli ledsen för typ att man krympte tröjan i tvätten... Man visar upp en yta och är osäker inuti. Alla gör det!
Skicka en kommentar