tisdagen den 5:e juni 2012
Montpellier. Glass, silverskor och hajar.
Jäkla fint väder, och fokus på kidsen-dag. Trots att Romy sovstrejkar nattetid, och jag hade sovit snudd på noll minuter (det är så det känns), så hade vi det superfint. Promenad längs Haussmanbyggnaderna (hur länge har jag inte drömt om en lägenhet i en sån?), glass i solen och besök på Mare Nostrum, Montpelliers akvarium. Rekommenderas för alla som har kiddos. Dyrt men fint och bra. Hajar & pingviner. Och detta blev dagen då jag ägnade en kvart åt att med telepati få pingvinerna att hoppa ned i vattnet för att min dotter ville de. Slutsats: Pingviner inte mottagliga för vare sig telepati eller lockrop. Vågade mig inte på hot eller handgripligheter.
Libellés :
Resor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)






5 kommentarer:
Åh så fint. Sömn. Vad är det? (påminner mig - jag borde gå och lägga mig NU. Förut. För en timme sen!)
Du Sara. Vet du. Har haft en kommentar på g länge, men inte kommit mig för. Såhär va:
Jag har inte läst evighetslångt bak i din blogg, och inte alltid läst varje dag, tittat in här och där, men har ändå (tycker jag) en bild av dig och din familj. Den bilden du ger. Och nej. Jag hade aldrig någonsin kunnat gissa att det fanns en ätstörningsproblematik någonstans i botten. Att det fanns lite blues har jag förstått och att du är noga med att lyssna inåt och på kroppen, men inte hade jag kunnat gissa på anorexia. Jag ville berätta det, för det kan vara en skön bekräftelse tänker jag. Att du inte bär sjukdomen så att den syns och du förknippas med den - för någon som kommer med nya ögon. Det var bara det. Kram!
Haussmann lägenheterna är vackra men inte lika glamorösa att bo i... Jag hade samma dröm och jag ävgudade min lägenhet men jag skulle kanske inte välja samma igen... Men vackra är de!
snygga sandaler!
Du verkar ha det bra där i Montpellier. Måste säga att jag är lite avis. Värme, hav, sydkust.. Här i Paris är det halvtråkigt väder och ingen sjöbris så långt örat kan höra.
Upp och hoppa: Tack för fin kommentar! Det betyder jättemycket för mig, faktiskt. Jag har jobbat ganska hårt för att göra mig fri från sjukdomen, och det är skönt att, som du säger, inte förknippas med den. Tack!
Anonym: Hm, antar att det finns en del nackdelar? Men CHARMEN!
Anonym: Tack!
Christine: Nu har det halvtråkiga vädret kommit hit... Supertrist och regnigt!
Skicka en kommentar