Försenade tåg och 35° varmt. Svullna fötter och höga klackar.
Svettiga och trötta kom vi fram till belle-maman & beau-papa i taxi sista biten. Trerätters middag och en sjukt trött yours truly. Så en ilsken; omutlig bebbe som vägrade sova i någon jäkla resesäng hon inte kände igen.
Jag har sovit cirka en kvart i natt. Men har druckit kaffe och ätit brioche på balkongen, i lugn och ro medan mamie och papy med själ, hjärta och outsinligt engagemang ägnar sig åt mina små. Detta, amici, det är semester.
6 kommentarer:
Oj vilken resa!!!! Äach, Bizniz eller ikke bizniz. 30 ungdomar i 17 års åldern som inte sitter still, hånglar, och eller kastar t-shirts (för signering), använder mitt stols arms rest för att sitta på (brukar sitta vid gången) OCH trampar på min fot (under en flygning mellan Frankfurt och Madrid). DÅÅÅÅ ledsnade jag och bad flygvärdinnan att tända säkerhetsbältsskylten. Först dåååå reagerade hon. Små barn som har ont i öron eller bara är ovana vid nya miljön, DEM har jag förståelse för. Men inte med tonåringar utan hyfs (oooj, tantvarning nu eller?)... :-)
Detta, min vän, är kärlek. :-)
Franska svärföräldrar är oftast en gâta samt nâgot av en misär. Dom förutsätter att man (just färdigduschad) accepterar nötter, smâtugg och apero kl 12h30 följt av trerätters + ost + kaffe med târta "allt pâ en gâng". Dâ man själv hellre ens skulle ta kaffet och kakan nâgot senare pâ kvällen och förhindra en sprängd magsäck. Man är ju spräckfärdig dâ man stiger ur lunchbordet. Därefter: glöm eftermiddagspromenaden, glöm friluftsliv. Redan pâ morgonen kan man glömma hederlig nyttig, nordisk frukost. Att ta vara pâ dagen med franska svärföräldrar = att sitta i matbordet.
Karlavagnen: Eh, jag hâller med dig. Totally. / en annan tant
Frida: Det är det, va?
Anonym: Så där är det på högtider och jul och så, men vanligtvis äter vi bra och nyttiga 3-rättersluncher, sedan gör man vad man vill. Den här eftermiddagen ägnades åt stadflanering med svärmor! ;)
Vänta nu, flyga själv med två små barn i högklackat - jag vet inte om jag ska beundra dig eller avskriva dig som fullständigt galen... :)
Den enda gång hittills som jag flugit själv med två barn var fokus på bekvämt och praktiskt så jag misstänker att du var en aning mer glamorös än vad jag var trots svullna fötter!
Karin, VAD tänkte jag pâ? Högklackat? Idiotiskt.
Skicka en kommentar