I går gjorde vi för första gången party-debut som 2-barnsföräldrar. Vi har undvikit att göra avsteg från rutinerna, eftersom kidsen - rutinjunkies - mår bäst av det.
Och eftersom jag har sett stressade, svettiga småbarnsföräldrar på fest, som tröstat, sprungit efter, grälat och inte njutit en sekund av att socialisera och dricka drinkar.
Nu kan jag meddela att mina små uppförde sig exemplariskt. Vi var det enda föräldraparet på festen - vilket är lite skönt, eftersom man slilpper barnsnack och kan prata om annat - men vilket gör att toleransnivån i allmänhet är lite lägre för till exempel barnskrik. Ni vet, ett sällskap 30-somethings utan restriktioner och kids.
Men mina prinsessor skrek inte. Gnällde inte. Hittade inte på hyss. Spillde inte. Ingenting.
Véra roade sig i poolen, sedan satt hon med oss vid bordet och åt vuxenmat med vuxengaffel för att sedan somna någonstans mellan ost och dessert (vid halvelva), på en madrass som värdinnan lade ut bredvid bordet.
Romy, som inte grät en enda gång under de åtta timmar vi var hos Manu & Jo, skrattade och log tills hon somnade utan att säga ett knyst vid nio-tiden.
När vi, långt efter midnatt bröt upp, var det bara att samla ihop barnen och bära ut dem i bilen, köra hem, bädda ner. Och somna själva efter en supertrevlig kväll.
7 kommentarer:
Wow, låter nästan för bra för att vara sant. Jag har börjat ta små, trevande besök på offentliga matställen. En fyraåring som äntligen verkar lugna sig är nästan en tillgång när vilda tvååringen går bärsärkagång på det lokala kaféet. Grattis till lugna prinsessorna!
dom kan om dom vill, grynen :)
Mina barn är absolut inte exemplariska men just när vi är bortbjudna eller har gäster sâ njuter barnen precis lika mycket som vi. Det finns undantag där gäster ber om specialmat till barnen, barnstolar, barnsängar etc men de kan man räkna pâ ena handens fingrar. Det är en av mânga anledningar till varför jag gillar Frankrike; man kan ha ett rikt socialt liv därför att när man är inbjuden nâgonstans sâ är barnen alltid välkomna.
Oj, vilken lycka! :) Vår lilla sockertopp brukar också vara lätt att ha med sig, det är så skönt!
Vad roligt! Jag har nog inte lyckats njuta av en fest /middag ännu med bebisen i sällskapet men det kanske kommer? Jo en middag gick jättebra men han sov nästan hela tiden. Restaurang däremot brukar funka typ hälften av besöken annars kastar man i sig maten och jonglerar med barnet men det är okej det med! Men jag tycker för oss det är bättre nu han är större eller när han var pytteliten gick med bra... Nu älskar han ju att plocka och pilla och kan sitta i en matstol. Oh men jag blir trött av alla kommentarer. Folk som inte har barn borde inte kommentera hur man gör för de fattar ju inte vad det innebär? Drar mig lite ibland för att hänga med barnlösa tjejkompisarna för man vet att de dömer en...
Kajsa: Men jag VET, det var ju det där jag hade räknat med, men jag underskattade tydligen mina små. Vem har uppfostrat dem? ;)
Linda K: Jo, helt fantastiskt!
Anna: Ja, det är nog så, om man låter de vara med så tycker de att det är roligt! Och ja, skillnaden mellan Frankrike och Sverige!
Omentjej: Underbart!
ANonym: Det är ju sâ där, barn mâste ju fâ komma först, och det är lite knepigt ibland faktiskt.
Hurra!
Skicka en kommentar