Jag har alltid tänkt att när jag får barn så kommer det att vara jätteviktigt för mig att de behärskar svenska, mitt språk, minst lika bra som de behärskar franska, C:s språk. Eftersom vi bor i Frankrike nu så kommer ju deras - jag pratar i plural eftersom jag vill ha flera barn, men det är bara ett på gång - vardagsspråk att vara franska, och jag funderade på om det räcker att jag pratar svenska för att det språket ska komma lika naturligt som franskan fôrmodligen kommer att göra.
Det skulle vara otänkbart för mig att mitt barn inte ska kunna kommunicera med min familj, släkt och vänner, på sin mammas modersmål, men jag vet att det finns familjer med flera nationaliteter där barnen bara lär sig ett språk. Jag kan tycka att tvåspråkighet är en gåva man ger sitt barn, som ger större frihet och valmöjligheter i framtiden.
Jag kommer envist att prata med min bebis på svenska, läsa svenska böcker och se svenska filmer. Och skicka honom/henne på språkresor till Sverige givetvis. ;)
8 kommentarer:
min fastman ar ju engelsman, sa nar vi far barn kanns det ganska sjalvlart att de ska lara sig bada spraken, liksom att jag tycker det ar viktigt att min fastman atminstone forsoker lara sig lite svenska, for jag vill ju garna att han forstar vad jag och barnen pratar om! men det ar nog svarare an man tror, det dar med tvasprakigheten!
Jag rekommenderar att du samlar på dig ett gäng dvd:er med Pippi Långstrump och Fem myror. Bättre svensk barn-tv finns inte!
Min pappa är från Ungern och jag har ett ungerskt efternamn då naturligtvis men jag pratar inte ungerska... Det blev aldrig av att han lärde mig.
Det känns ganska jobbigt att alltid behöva förklara detta, senast igår på hotellet i London och imorse när jag röntgade ryggen här i Paris... Jag skulle gärna ha velat prata ungerska. Jag försökte att lära mig, men det är ett grymt svårt språk... :o(
Jag känner likadant när det gäller spanskan,men här finns även "problemet" med Katalanskan.
Sá om jag har tur och orkar kommer mitt barn bli tresprákigt bara sádär...
Marie; ja, jag har alltid tänkt att det kommer automatiskt, men jag är inte säker längre.
D: Jag vet; det ska jag ha, plus alla MAria Gripes böcker!
Krokofanten; Jag kan inte ens säga hej eller tack på ungerska... Men jag kan förstå att det känns synd att aldrig ha lärt sig.
Elin, Tre språk, ändå bättre!
Det är ju värsta lyxen att bli "automatiskt" tvåspråkig :) Du gör helt rätt i att prata svenska. Glöm bara inte att vara konsekvent. Det är viktigt för du är ju mer eller mindre enda källa till svenska språket (förutom ev filmer du skriver om) där allt annat är på franska.
Ibland kan barn med två språk börja prata lite senare än sina jämnåriga. Men vad gör väl det när de sedan har två språk att jonglera med, flytande! :)
Om han/hon/de svarar dig på franska så prata ändå svenska. Det kommer med tiden.
För tvåspråkiga barn rekommenderar jag jämnåriga svenskspråkiga kusiner. Och webcam-samtal via Skype med mormor och morfar. Funkar bra för oss, med en tjej som inte är jätteintresserad av att sitta still i TV-soffan framför en av mamma vald dvd.
Hanna, jag tror att du kan ha rätt. Man får nog vara lite inventiv... Men det blir extra viktigt att försöka ha en nära kontakt med släkten i Sverige när man är långt bort. Jag känner det i synnerhet nu när jag väntar mitt första barn.
Skicka en kommentar