Vi fick jordgubbar till frukost idag, och nu väntar vi på taxin. Lagom till vår avresa skiner solen, från en klarblå himmel. Lagom till vår avresa sov Romy hela natten, och yours truly njöt extra av belle-mamans bittra morgonkaffe... och söta jordgubbar. Vi har blivit så bortskämda att jag nästan skäms, och dessutom följer mamie & papy med till Marseille för att bjuda oss på lunch, ägna sig åt flickorna på tåget (Vos filles sont adorables, Sara, adorables!) och se till att vi kommer på flyget.
Bortskämd, n'est-ce pas?
20 kommentarer:
Det låter alldeles jätte fint med så bra svärföräldrar!
En sak reagerade jag på - att de niar dig? Är det så i frankrike, att ni som svärdotter/svärföräldrar alltid kommer att nia varandra?
Ja, de niar mig, och jag dem (när jag inte glömmer mig). Mina svärföräldrar är ju lite äldre, och riktiga parisare, och man gör liksom sâ. Det är inget avstândstagande, bara respektfullt och artigt. Till en början försökte jag dua, men det gick liksom inte, sâ nu niar vi varandra. Mina barn, däremot, säger du till mamie och papy!
Nu har jag läst dig i flera år med stort nöje och tycker att du har "hamnat" i en lite speciell familj vilket inte behöver betyda att de inte är helt underbara...
Jag (fransyska från början) känner ingen som niar sina föräldrar/svärföräldrar/mor/farföräldrar. Det enda jag kommer ihåg är att husläkaren jag hade när jag var liten niade sin egen mamma. Han är säkert 70 nuförtiden...
Men vad säöger din man? Säger han du eller ni till dem (din barn är så små och så små barn säger tu till alla)...
Knepigt det där med niandet, för det är så lätt att tänka att det markerar avstånd och brist på närhet. Men det är ju mycket mer komplext än så.
Jag tror inte att min svÄrfamilj är sâ speciell egentligen, det är bara en generationsfrâga. Mina svärföräldrar föddes pâ 30-talet, i en ganska typisk fransk familj i en "paviljong" i Paris. Att nia var väldigt vanligt, och som jag skrev, en frâga om respekt och artighet. Christophe duar sina föräldrar.
Jag niar automatiskt personer ur den generationen, eftersom det är vad som förväntas av mig, det har jag inga problem med, även om jag i andra fall är snabb med att dua.
Jg glömmer aldrig en text i vår franskbok som skulle illustrera detta: Président Mitterand dit 'vous' a son chien;)
Och jag vill understryka att det inte alls handlar om "brist pâ närhet", det finns inga som är sâ mâna om sin familj som mina svärföräldrar, men i deras generation var det sâ det gick till... De niar även vänner och bekanta som de känt i 50 âr, men som sagt, min svärfar är nästan 80 âr.
Nej precis. Men i vårt svenska samhlle som gärna vill berömma sig av all sorts jämlikhet och klasslöshet blir det tacksamt att peka på det här niandet i Frankrike och även den tyska titulaturen. Niande eller inte känns aldrig problematiskt i Frankrike eller med bekanta fransmän i Sverige heller. Först nu, efter flera år, duar jag min korsikanske fransklärare:) Och det är ingen uttalad överenskommelse, utan det har gått gradvis.
Det svenska jämlika, klasslösa samhället? Hahahhahahaha.
Men sâ är det, svenskar är jäkligt snabba med att döma ut andra system, som man jämför med den fantasibild man fortfarande har av det svenska samhället. Sâ, nu kommer taxin!
Du uppfattade min ironi om svensk självuppfattning, hoppas jag. Lycklig resa!
Vad härligt! Jag käkade också jordgubbsfrukost igår. Lycklig resa nu!
Jordgubbar till frukost ar ju det basta, och ett riktigt sommartecken!
Vilken lyxfrukost!
Jag har ännu inte ätit några färska jordgubbar i år...Börjar väl bli så dags snart!
Kram
åh vad härligt att de skämt bort er och allt har gått bra!
Jag önskar att jag kunde Nia min svärmor men lyckades inte (tyvärr är min franska inte tillräckligt bra och jag är mer van vid Du-formen) men hade jag varit fransyska hade jag Niat henne i alla fall. Nu är de jättesnälla och nu säger jag Du! men inte till "svärmorföräldrarna". Jag försöker i alla fall.
Jag ser inget fel med att vara artig! Aldrig! Jag tycker att artighet är ganska skönt! Och relationen ser inte annorlunda ut för att vi säger Ni eller Du.
Sedan har jag haft andra "issues och hang ups" med svärfamiljen men vem har inte det?
Men min svärfamilj är med parisare. Jag vet andra som duar sina svärfamiljer eller till och med som lyckats med "passiva formen" och helt undviker Du eller Ni. Ganska intressant...
Jag duar mina franska svärföräldrar...Och de mig.
Jag menar inte illa med att säga speciella. Jag har aldrig niat pojkvänners föräldrar (någon född 39) från ibland rätt konservativa familjer. Min farmor och hennes systrar (överlevande över 100 år från borgerlig familj i norra Frankrike duar också...)Det är ändå något ovanligt med så mycket niande!
Detta med niandet har flera dimensioner och är en balansgång. Ett vous eller tu på fel ställe och det blir underligt och ibland ohövligt.
Jag niar också mina franska svärföräldrar (födda i slutet på 50-talet, arbetarklass från Paris norra förorter), liksom de niar sina respektive svärföräldrar. Däremot duar alla sina svärdöttrar och -söner. Alla jag känner duar sina föräldrar och mor- och farföräldrar.
Min svärfarmors sambo vill att jag duar honom, men jag tycker att det känns konstigt i och med att jag niar min svärfarmor och mina svärföräldrar. Där känns det som om jag gör en markering gentemot mina svärföräldrar om vi sitter vid matbordet tillsammans och niar dem, men duar honom.
Jag niar min svärfar och duar min svärmor. Som du säger så handlar det om generationer. Min pojkväns pappa är 83 år och niar alla, till och med gamla vänner. För honom är det en fråga om respekt, även om jag kan känna att det är lite förlegat. Fast om han hade börjat dua mig nu hade jag nog inte kunnat göra detsamma :) Idag duade jag killen i grönsakshandeln, kande att "vad fan, jag ärju där varje dag, vi är typ lika gamla och utbyter några fraser". Hoppas bara han tog det på rätt sätt!
På den tiden det begav sig, x år sedan, niade jag svärmor och duade svärfar... Vi försökte duandet med svärmodern men det gick inte... Jag håller med att niandet inte alltid har med "avstånds tagande" utan kanske mer med en stillsam och kärleksfull respekt!
Skicka en kommentar