Ja, journalister har väl de senaste åren inte legat särskilt bra till som en yrkeskår med lätt att få jobb. Att man alltid kan frilansa låter så himla lätt. Jag har en känsla av att det inte är så lätt? Hur kom det sig att du kunde börja frilansa?
Tack för dina uppmuntrande ord. Jag blir väldigt glad för kommentarer. Intressant är att första gången jag ens kopplade ihop mig själv med ätstörningar var när jag kommenterade något inlägg du skrev i somras... känns väldigt konstigt att läsa det nu, med facit i hand.
När det gäller de där listorna är det typiskt; under hela min uppväxt har alltid de yrken jag intresserat mig det minsta för legat på fel lista.. och de yrken jag bergsäkert inte ville veta av var framtidsyrkena. Så också nu. (Fast jag noterade att kock hade letat sig in bland läkare och förskollärare den här gången. Alltid nåt...)
Känner (tyvärr) igen mig... Jag utbildade mig till kulturvetare och frilansade sedan som journalist. Och nu är jag... mammaledig/hemmafru. Jag hoppas kunna frilansa igen, men det är verkligen så tuff konkurrens och i dessa tider dessutom... :(
Mia: Det är skitsvårt att få in en fot och få förtroende, sedan faller det ofta på tidningars allt sämre ekonomi, även om de gillar jobbeb man gör. Tyvärr.
Johanna: Som sagt, det är skitsvårt. Jag saknar månadslön och kollegor och fasta arbetstider dessutom...
Sara: Hur kunde vi välja så fel!
Ellen: Kock? Spännande!
Lisa: Kulturvetare är ständugt på utelistorna... ;)
7 kommentarer:
Hej
Vilken trevlig blogg du har! Jag har just ägnat alldeles för lång tid åt den, fast jag verkligen borde ha annat för mig.
Det kan ju lätt bli så...
Jag återkommer någon annan dag!
Jorun i Luxemburg
det skrämmer mig med journalism som defintivt är något jag skulle kunna tänka mig. hur pass svårt är det att frilansa?
Ja, journalister har väl de senaste åren inte legat särskilt bra till som en yrkeskår med lätt att få jobb. Att man alltid kan frilansa låter så himla lätt. Jag har en känsla av att det inte är så lätt? Hur kom det sig att du kunde börja frilansa?
Äsch då! Jag vet. Helt fel. Men jag tror ändå att det finns hopp.
Tack för dina uppmuntrande ord.
Jag blir väldigt glad för kommentarer. Intressant är att första gången jag ens kopplade ihop mig själv med ätstörningar var när jag kommenterade något inlägg du skrev i somras... känns väldigt konstigt att läsa det nu, med facit i hand.
När det gäller de där listorna är det typiskt; under hela min uppväxt har alltid de yrken jag intresserat mig det minsta för legat på fel lista.. och de yrken jag bergsäkert inte ville veta av var framtidsyrkena. Så också nu. (Fast jag noterade att kock hade letat sig in bland läkare och förskollärare den här gången. Alltid nåt...)
Känner (tyvärr) igen mig... Jag utbildade mig till kulturvetare och frilansade sedan som journalist. Och nu är jag... mammaledig/hemmafru. Jag hoppas kunna frilansa igen, men det är verkligen så tuff konkurrens och i dessa tider dessutom... :(
Jorun: Tack! Då ses vi!
Mia: Det är skitsvårt att få in en fot och få förtroende, sedan faller det ofta på tidningars allt sämre ekonomi, även om de gillar jobbeb man gör. Tyvärr.
Johanna: Som sagt, det är skitsvårt. Jag saknar månadslön och kollegor och fasta arbetstider dessutom...
Sara: Hur kunde vi välja så fel!
Ellen: Kock? Spännande!
Lisa: Kulturvetare är ständugt på utelistorna... ;)
Skicka en kommentar