Sara goes matblogg. Igen.

En av de mer berömda korsikanska specialiteterna är brocciu, en mjuk och mild getost, som även uppskattas av dem (läs mig) som inte gillar den fräna smak som brukar vara karakteristisk för chèvre.
Säsongen för broccui (uttalas brutsh) är från november och till maj, vilket jag besviket insåg i somras då jag förgäves försökte beställa rätter med osten på restaurant. Den serveras ofta i canneloni, eller i den korsikanska klassikern omelette de brocciu et menthe.
Men nu njuter jag av brucciusäsong, och har man en bytta getost i kylen kan man slänga fram godheter som:

Sallad med fikon och getost
Pasta med getost och pesto
Rödbetor med getost i ugn
Getostfyllda grillade paprikor

Men i går gjorde jag omeletten, som blir luftig, mjuk och fluffig när man rör i några skedar av osten i den. Det är ju dessutom en väldigt lätt, mager ost, så man kan sleva i utan betänkligheter... Vi åt med en enkel sallad och lite matigare valnötsbröd. Och varför inte ett glas rött? Perfekt när man inte lyckas vara redo för middag före 21.30. Vilket vi sällan är nu för tiden, men det har inget med det faktum att vi är så sydeuropeiska att göra, men allt att göra med att det här lilla sockergrynstrollet som vi blev föräldrar till får tiden att bara flyga iväg...