DN skriver om den franska babyboomen. Frankrike är det land i Europa där det föds flest barn, drygt två per kvinna.
Förklaringarna hittar DN:s skribent i familjepolitiken och i en ökande jämställdhet hos unga par.
Jag känner mig lika skeptisk till bilden av Frankrike som ges i den här artikeln, som jag brukar vara till artiklar om Sverige i fransk media.
Vi får inte veta hur den här nya jämställdheten i praktiken ser ut (men DN:s journalist är noga med att fråga mamman i det intervjuade paret om hon inte kände att hon borde ha stannat hemma längre med sin son), däremot får vi veta att Familjen Barbiers lägenhet är ostajlad och trivsamt stökig. Här finns inget lyxrenoverat kök eller färgmatchade soffkuddar.
Lite vagt nämns att de traditionella machoattityderna börjar förändras, men jag har svårt att dra kopplingen till ökat barnafödande.
Barnomsorgssystemet med "nounous", privata,skattesubventionerade barnsköterskor tas upp i artikeln och omnämns som en utmärkt lösning. Efter att ha gjort en ovetenskaplig undersökning hos våra franska vänner och bekanta som har barn, och som alla betalar hutlöst dyra barnsköterskor, är att det är sista altternativet: De flesta drömmer om dagisplats, men jag kan inte komma på en enda person som lyckats få plats på ett kommunalt dagis. Vad sägs om den familjepolitiken? Jag känner flera par i parisregionen där hon har slutat jobba när de fått barn, eftersom hennes lön i princip gick åt till att betala barnsköterskan. Vad sägs om den jämställdheten?
6 kommentarer:
Artikeln är ganska så rolig eftersom de inte ens kommer i närheten av ett "svar" till journalistens fråga. Familjepolitiken är svaret, men det ges ingen förklaring till vad denna familjepolitik är..! Vi får väl hoppas att det nya EU-direktivet ger mammor lite fler rättigheter, och så småningom även papporna!
En annan intressant fraga ar varfor USA ar det enda landet i vastvarlden som ar "above replacement" trots att familjepolitiken ar fran 1800-talet med europeiska ogon betraktat.
Kan det vara sa att folks attityder ar viktigare an samhallets incitament och program?
Marie; Nej, den känns jättekonstig, som att "ja, kan du inte hitta ett ungt jämställt par att intervjua och slänga ihop en artikel om det här".
Anonym; Jag tror att det krävs både en attitydförändring och en familjepolitik som underlättar för familjer, även om jag tror att du har rätt att attityderna är viktigare.
I Sverige har vi ju en lagstadgad föräldraledighet; mamman och pappan kan dela lika på föräldraledigheten... Men 80 % av dagarna tas ut av kvinnorna. Inte så jämställt i praktiken.
Jag tror att det är svårt att läsa tidningsartiklar om länder man känner väldigt väl... Har problem med svenska artiklar om Frankrike (förutom när de kriticerar presidenten) och franska artiklar om Sverige. Här ser jag det som positivt att de skriver om att:
- Alla fransmän är inte supermachotypen som många svenskar/svenskor tror (jag har två singelbröder som kan stryka, laga mat och dammsuga och dessutom ÄLSKAR barn)...
- Det kan vara trivsamt när saker är stökiga för då känns vårt hem trivsamt hehe... (i Sverige får man ibland känslan att allt är sönderstajlat när man kollar lägenhetsannonser).
Men om barn och barnpassning är det svårt att uttala sig. Den franska förskolan från 3 år var först i Europa och är riktigt riktigt bra faktiskt... innan dess är det jobbigare för föräldrarna...
Fred: Nej, det är svart att fa en fullständig bild i en kort artikel. Men den här artikeln gar helt förbi sitt ämne, tycker jag.
Och jag tror att lägenhetsstyling är vanligare i Sverige... Här är det lite boho-chic som gäller! ;)
Jag tycker inte att artikeln är så dålig. Den speglar ändå den franska vardagen rätt bra. Jag tycker att två detaljer fångar attityderna rätt bra: Den ostajlade lägenheten och det att mamman inte känner sig pressad att stanna hemma.
Familjepolitiken beskrivs för övrigt kortfattat i rutan intill.
Sedan håller jag inte med Stéphane Jugnot från statistikbyrån om det franska systemets förträfflighet, men det är ju inte artikelförfattarens åsikter och ord utan tydliga citat.
Jag tror också att det handlar om attityder. För oss, med två barn under tre år, kan jag inte säga att det franska systemet fungerar särskilt bra.
Skicka en kommentar