Mitt Korsika: Saint Florent

En ljuvlig septembermånad för några år sedan tillbringade jag i Saint Florent, eller San Fiurenzu på korsikanska. Det är en vykortsvacker stad på norra Korsika, inte långt från Bastia och vindistrikten i Patrimonio, med utsikt över en av medelhavets vackraste bukter, Le golfe de Saint Florent.
Och Saint Florent är en typisk Korsikansk kuststad som inte saknar någonting av semestermagi: Små gator med gemytliga restauranter, vinbarer, klickandet från boulekloten som slår mot varandra, och lyxjakter som lägger till i hamnen på kvällen, klippor från vilka man kan betrakta solnedgången varje kväll, och närhet till några av Korsikas vackraste stränder: Saleccia och Loto. I september behöver man inte trängas med turister (ett skällsord på Korsika) på de vita, varma stränderna. Dessutom har man varit noga med att bevara den lite fientliga terrängen runt i kring stränderna, den mystiska, ogästvänliga désert des agriates, och stränderna går bara att nås med båt. Kustlinjen är också orörd eftersom strandskyddslagarna följs bättre på Korsika än på rivieran - kan det bero på antalet sprängda lyxvillor som konstruerats lite för nära vattnet...? Här tornar inga lyxiga holiday resorts upp sig över stränderna, och antalet fulla engelsmän på gatorna är lätträknade. Jodå, jag har semestrat både på Rhodos och Tenerifa, och en jämförelse är inte till dessa öars fördel.

Den sista kvällen i Saint Florent var sådär vemodig som sista kvällar alltid är. Ett glas Clos Teddi och en solnedgång. C i flipflops och semesterlångt hår, brunbränd. Jag solblekt och med persikosolbränna, som C alltid kallar det.Vi var brunbrända och utvilade och hade varit på semester så länge att vi tröttnat på kristallklart vatten och vit, fin sand som rinner mellan fingrarna.
Och nu, i ett regnigt Ajaccio, minns jag känslan av sanden mot kroppen och den bländande solen ovanför.
Men kanske, kanske att vi tar en tripp till Saint Florent i sommar? Det är ju inte så långt...