Receptet är kakgudinnan Leilas, med kanel, ingefära och kardemumma.
Hon hävdar att den är världens godaste, och jag är beredd att hålla med. Men alltså morotskaka, det är först när man bakar den man inser vilken tungviktare det är, glasyren... Mon dieu, glasyren, man behöver bara läsa receptet för att artärerna ska klibbas igen och kolesterolvärdena skjuta i höjden! Sedan står man där och blandar smör med philly-ost och florsocker och tänker att man i morgon ska äta ångkokta sockerärtor.
Det räcker alltså med en liten bit, och gärna efter söndagens långpromenad. Sedan kan man ju alltid insistera på det faktum att det faktiskt är morötter i. Också. Däribland alla fyra triljoner kalorier uppdelade mellan hälften smör och hälften olja.
*ler och norpar en liiiiiiten bit till från fatet i kylskåpet. Och en till. En liiiiiiiten.*
8 kommentarer:
Jag har ett gammalt amerikansk (fr. en kusin som är gift m en amerikanska)
receptet är näst intill identiskt, men de använder majsolja, och måtten stämmer inte riktigt heller,
men det är nog för att hon har räknadat om till ”våra” måttenheter ;)
- Jag tycker dock den är godare utan frosting :)
Apropå goda 'kakor' fick Du recept på chokladbollarna av Din mamma!?
Cari Saluti
Jaroq
Ps: Har Du ( el. blogspot??) ändrat på inställningarna? Det var ovanligt ”hoppigt” att få kommentaren iväg skickad! Så det är blogspot som gjorde ”formatet” ( de vida mellanrummen) ...
Oj, förlât, hade alldeles glömt bort chokladbollarna! Har receptet, ska bara plita ned det! Lovar!
XOXO
Alltså. Hennes recept är...väl tilltagna på alla sätt man kan tänka sig. Extra allt. Jag brukar få ta bort lite här och där. Men hon är min husgudinna =)
Problemet med morotskaka är ju att det inte gååååår att bara ta en liten bit. Det är så gott att det blir en bit till, en bit till och en bit till.
Eh, det är förresten problemet med alla bakverk när det gäller mig.
Ja, det låter ju bra med morotskaka - nyttigt och så. fin bild och trevlig vana att baka tillsammans på helgen.
Sandra: Haha, hade aldrig fattat att frostingen var bara smör, socker och filadelfia... Kändes hur syndigt som helst!
Johanna; Jag är likadan. Men nu har jag i alla fall ätit upp sista biten morotskaka, så nu kan jag vara nyttig ett tag... ;)
Eva; Ja, det är verkligen mysigt! Och Véra älskar nog själva bakandet mer än ätningen efteråt... Det är så kreativt, pånågot vis!
Oh, morotskaka var evigheter sedan jag åt och bakade - tack för påminnelsen, detta skall jag göra nästa gång det vankas fikagäster!
Skicka en kommentar