fredag 23 mars 2012

Jag finns där mandelträden blommar.

Det är fint. Mimosa, mandelblom, citronträd. Men det är det som finns i andra vågskålen som tippar över: Smutsen, korrumptionen, maffian, bilberoendet, fatalismen, overpriced everything, och det ständiga oväsendet. Som vi längtar bort. Jag pratade med en kär vän i Stockholm igår, och vi har vaga planer på att ligga under en hallonbuske i Dalarna i sommar. Hur paradisiskt låter inte det? 
Well, well. Mandelblom har onekligen sin charm, precis som ljudet av en hel stads fönsterluckor - den italienska varianten, nota bene - som om morgonen knuffas upp för att släppa in våren.

10 kommentarer:

Kristin sa...

Tänk att man alltid längtar dit man inte är!

Anonym sa...

Så är det, men Sverige om våren är underbar. Härligt när solen börjar värma och man kan sitta i solväggen och njuta av en kopp kaffe eller ett glas vitt....helt underbart. Kanske inte lika roligt när man ser hur fönstren ser ut efter vinterns framfart....putsa fönster...nej väntar nog tills pollensäsongen är över :-)

Anonym sa...

Intressant. Korsikas baksidor. Inte mânga svenskar som känner till "franska maffian"? Jag och mina vänner gjorde inte det. Min man som arbetat där skulle nog kânna igen sig lite. Han häpnade ôver att man var mer "positiv" än parisarna som kan använda komplimanger som "pas mal" samt att allt gick sâ lângsamt. Lite siesta eller manana mentalitet?

Casa Annika sa...

Underbara mandelträd! Underbara citronblommor! Just nu luktar det sagolikt!

Jag håller på hallonbusken.

Anna-Karin sa...

Fråga om fatalismen - hur yttrar sig det?

KARLAVAGNEN sa...

Jag förstår vad du menar!

KARLAVAGNEN sa...

Jag förstår vad du menar!

Anna sa...

Jag träffade en gång en man som bodde halva året i Goa och halva året i sin lilla stuga vid strandkanten i Sölvesborg. När vitsipporna började blomma i bokskogen flyttade han till Sverige och när kvällarna började bli mörka åkte han till värmen i Indien. Låter underbart, men så hade han också valt bort familj för att kunna leva precis som han själv ville.
På något vis är nog alla val kompromisser, mer eller mindre...
(Får plötsligt för mig att jag berättat den här historien förut. Nåväl, den fascinerar mig.)
/Anna

Nässelblom och choklad sa...

Rubriken låter helt ljuvlig. Svårt det där, jag har själv haft möjlighet att jämföra mycket Italien - Sverige. Det är lätt att först bara se allt det underbara i ett medelhavsland för det finns verkligen, men det finns även baksidor. Ha en fin helg!

Sara sa...

Kristin: Gräset som alltid är grönare... ;)

Anonym: Haha, men våren när den kommer efter en lång vinter... Här saknar jag årstider!

Anonym: Jepp, allt går långsamt, men rent generellt är nog folk lite gladare och trevligare än parisarna. :D

Annika: Jag längtar hallonbuske!

Anna-Karin: Lite det här att allt är förutbestämt, att man inte kan göra något för att ändra på någonting överhuvudtaget. Att hela kommunalpolitiken är korrupt (ja, men vad kan man göra?), att folk slänger soporna på gatan (ja, men det är som det är), lite att man lägger ansvaret någonannanstans hela tiden. Kanske ganska katolskt?

Karlavagnen: Usch, frustrerande ibland, att känna en kärlek till en plats och ändå... inte.

Anna: Vi väljer ju alla hur vi vill leva. Och jag har ju valt det här, på något vis. Och den lösningen är ju inte riktigt optimal om man vill ha familj och ett vardagsliv.

Eva: Detsamma!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...