Strax utanför Ajaccio ligger I Milelli, en olivlund som omgärdar det som faktiskt var familjen Bonapartes sommarstuga då det bagav sig. Napoleon kom från en olivoljefabricerande släkt, och det var här de skördade oliver, samt fann efterlängtad skugga under långa, heta somrar. Idag är parken vildvuxen, med hundratals silverfärgade olivträd på sluttningen mot havet som man skymtar på sista bilden. Bostadshuset är en ganska anspråkslös historia, definitivt inget kejsarpalats, men parken är perfekt för en lat lördagseftermiddag. Oh, man gör fortfarande fin olivolja av oliverna från Les Milellis olivträd.
6 kommentarer:
Oh skulle sa garna fa se liiiite av hur ni bor :)
alltsa huset/lagenheten!
Såå fint!
Jag tänker alltid på, att ni gör så mycket utflykter, vilket är så härligt! Ofta är det foton på dig och Romy - på utflykten, på staden, på stranden... och då undrar jag nyfiket, är C alltid med på alla utflykter och tar fotona? Eller låter du en liten Vera hålla i kameran? Eller random person du träffar? Konstig fråga kanske, men jag har undrat ibland :)
Jag glömde den vackra apostrofen över e:et. Ursäkta Véra! :)
accenten, förstås, accenten!
(nu ska jag sluta invadera ditt kommentarsfält. och nästa gång lovar jag att läsa igenom meddelandet innan jag skickar)
The beast: Det finns en enda anledning till att jag inte visar bilder på hur vi bor, och det är att jag inte alls tycker om lägenheten. Hatar den, rent ut sagt. VI letar och letar, men det är en tuff bostadsmarknad här på Korsika! Men det kanske kommer... ;)
Elin: Nästan alla bilder på mig är det C som tar. Det finns en självutlösare, men har inte koll på hur den funkar. Och låta Véra hålla dyra kameran... Aldrig i livet! ;)
Skicka en kommentar