Natti.

Smyger in och stoppar om de små individerna.
Drar täcken rätt, och känner att de andas och så där. Som man gör, reflexmässigt. Stryker över kinden, och låter som av en händelse handen vila på bröstkorgen, tills man försäkrat sig om att de andas som de ska. 


Nyss: Ungar som gnällde och gnuggade sig i ögonen men som absolut inte ville sova. Véra tuggade i sig sin semmelbulle smula för smula, bara för att vinna tid. Tappade den på golvet flera gånger, för att få vara uppe några sekunder till. Smart. 


Romy som vällingvägrade trots att jag insisterade på att en flaska mjölk varje kväll är bra för allas nattsömn. Nu ska jag somna i ett kardemummabulledoftande hem, bläddra i ett magasin. Koka en kopp te som kommer att kallna när jag glömmer bort det.

Och så gick en dag ur våra liv och kommer aldrig åter. Men den här var fylld med solsken, vågskvalp, en siesta på stranden, kyckling i balsamicogrädde och glittriga klistermärken över hela köksbordet. Och så semlorna. Så ovackra, så felformade och knöliga. Men goda.