Det har vi. Vi har vant oss. Vi tar lite i taget. Vi har ändå någon sorts ordning i oredan. Jag vet precis i vilken kartong , eller vid vilken vägg jag har saker och ting.Och jag hade aldrig kunnat ana vad lite tid man får över när man har en liten unge. Dagarna går så fort!
En helt annan grej: Kommer ni ihåg att jag sade att jag aldrig, men aldrig, ALDRIG, skulle ha vida jeans.
Nej. Men man kan väl ändra sig (men åh, vad jag önskar att jag vore mer avantgardistisk, inte ett år efter alla andra). Mina vida är hur snygga som helst, och jag vet inte om jag någonsin vill ha mina slim igen. Och vem vet, snart kommer ni att få se mig i lackleggings. Eller morotsbyxor.
7 kommentarer:
Jag la faktiskt märke till de vida jeansen (som jag ju länge försvarat) innan jag läste texten. Du undkommer nog lacktajtsen, de är redan trötta. Skinntajtsen har ju däremot gjort entré, så även i min garderob - men jag känner mig mest töntig i dem... så du kan skippa dem i enlighet med din magkänsla.
Oh, men jag kommer nog att lobba för skinntajtsen... Nästa vår.
Men ska du flytta till ångermanland så är det väl skinnväst som gäller?
Visst går dagarna fort med en liten? Huj säger det så är det snart sommar...men det välkomnar vi! :-)
Kul att du tycker att Ida är lik mig! Blev jätteglad! Ida har mest varit lik David hittills men nu är det kanske min tur?
Alltså börjar du ha lackleggings och morotsbyxa får jag nog överväga att sluta läsa här... Har själv haft svårt för vida jeans och har inte kommit så långt som du att jag vågat prova föredrar mina mörka slimmade.
Mycket gullig bild på dig och Vera. Ni är så fina. Lite farlig med såna här bilder för jag blir så bebissugen
Ingela: Det är lustigt hur det ändras; Véra var lik mig från början men nu ser vi mer och mer av C i henne!
Thérèse: Haha, nja lackleggings (eller alla leggings har hittills inte hittat till min garderob... Ska jag skicka över en skrikig bebis en natt, eller två, så kanske det går över? ;)
Skicka en kommentar