Alltid när man är ute med sin bebis här på Korsika så kommer folk fram och ska titta (inte bara tanter, korsikaner är tokiga i bebisar).
Sedan säger de alltid:
- Que Dieu la bénisse!
Gud välsigne henne, alltså.
Och jag vet aldrig hur jag ska bemöta det. Vad svarar man, liksom?
Tack, detsamma?
Det var snällt sagt?
Välsigne dig med?
Tills vidare fortsätter jag som jag gjort tidigare, ler blitt och försöker se lite from ut.
9 kommentarer:
I Elfenbenskusten är det helt galna i att få in Gud i varje mening. Bara man frågar hur nån mår ba':
- Bien, par la volontée de Dieu!
Haha! Att le blitt är min standardgrej så fort jag blir förvirrad. Fungerar förvånansvärt bra. Tror jag. Folk kanske tror att jag är dum i huvudet, men ändå.
Nu vet jag inte om den här välsinge-grejen de säger är en komplimang (alltså, eller om det är artighetsfras, något man ska säga liksom), men visst är det väl svårt att bemöta komplimanger avseende barnen? Som att det är min förtjänst att barnet är sött eller roligt eller vaddetnuär.
Vet C inte heller vad man ska svara? Spännande. Om du listar ut "rätt svar" vill jag gärna veta. Skulle behöva läsa en bok om franska koder. Känner mig ofta klumpigt svensk. Franska fester kan vara mycket mer formella. Misslyckades totalt med en avslappnad "buffé" typ fest eftersom gästerna inte "klarar sig själva" lika bra som i Sverige? eftersom det är oartigt att "ta för sig" eller hur skulle jag ha gjort? Suck. Jag missar lite att ta hand om kappor etc och vara en bra värdinna. Och jag vet inte om man ska öppna presenterna. Känns som om de inte alltid gör det. Totally utterly lost!
PS det var snorkallt i morse trots handskar och mössa! minusgrader under natten...
Milea: Haha, vad svarar man liksom?
Camilla: Ja, det har jag också funderat över, inte kan man säga "tack"? Eller "Ja, jag vet!". ;)
Anonym; Jag återkommer i frågan. Jag tycker nog att fransmännen är lite svårare att få kontakt med på fester och bufféer... TIllknäppta liksom?
Hehe, här är samma sak (que dios lo bendiga), och jag kör också på le blitt-taktiken.
Samma har pa Irland. Nar man sager hej da sager manga fran den aldre generationen "God bless" och jag kanner mig ALLTID lika obekvam. Jag sager alltid nagot i stil med "take care" eller "mind yourself" tillbaka, haha. Hoppas de inte tar illa vid;)
Är det gud som är problemet? Men ni nämner själva gud en hel del...det ska gudarna veta, herregud, gud i himlen och allt möjligt i nästan varje mening.
Chill, det betyder inte så mycket. Det räcker med att säga tack. Förstår inte problemet. Ni är så konstiga ibland....
Anna, de svenska orden som du tar upp tycker inte jag har samma betydelse som i "gud valsigne". Problemet ar val att man forvantas svara och tillhor man en annan kultur - an den dar man valsignar hit och dit - sa kanske man kanner sig lite obekvam. Det sjalvklara valet kanske att saga "gud valsigne" tillbaka, men om man inte tror pa gud eller bara tycker det kanns konstigt sa kan en sadan sjalvklarhet kannas komplicerad.
Skicka en kommentar