Äsch, ingen alltigenom tillfredsställande semester, detta.
Kanske för att inget är klart, det nya âret som hägrar alldeles för nära, alldeles för fort, är fortfarande oskrivet.
Allt kan hända.
Eller inget.
Är vi redo för förändring, nu äntligen, och varför irritationen?
Hans, mest. Och min, oförklarliga. Dränker sorger och irritation i mina döttrars famnar. Tog med 4-âringen till en skogsdunge igâr och lekte länge. Prozac. Det var fint.
Hemma hos svärföräldrarna kvävs jag lite just nu. Rastlösheten, ofriheten. Och det som kväver är att vänta. Att stâ vid ett vägskäl och vänta pâ grönt ljus. Plus att jag lite känner mig som en gödkalv, inbillar mig att jag har ett kaloriintag pâ 50 000 kalorier om dagen, cirka.
Längtar efter nytt, kallare vindar och luft under vingarna. Längtar efter uppgifter och deadlines och tillfredsställelse. Kryper ur skinnet av otâlighet.
4 kommentarer:
Du och jag står på sätt och vis på samma plats just nu. Jag känner igen känslan som gnager. Tydligen finns det en koppling till det en kosmiska krafter just nu - så det inte bara vi som mal dans nos peaux :-)
Tidsskifte - och garanterat på väg mot bättre saker. Och det enda tipset jag fått fram genom kanalisering är: Njut!
Så låt oss luta oss tillbaka och se det hända :-)
Oh stackars söta fina kloka vackra du. Vi vill inte att du ska vara ledsen! Det är nog vanligare än du anar att inte tycka att en jul med svärfamiljen är perfekt hur snälla de än är! Inte ens med ens egen familj. Tänk att barnen fick en magisk jul! Det syns det att de fick. Jag tror du länge har behövt en alldeles egen semestervecka egentligen! Men det blir nog bra att ha ditt egna jobbprojekt och kanske ett nytt liv och en ny stad. Du klarar detta! Du är stark! Det finns alltid andra som är ännu ledsnare. Du har mycket vackert i ditt liv även om det känns SKIT! Massa gosiga kramar och lyckokänslor skickar vi!
Ja och tipset? det skulle väl vara att krama om C även om du tycker att han är en idiot. Och det är han säkert dessutom! Men man brukar bli gladare själv om man reder ut osämjan!
Milea: Kikade in till dig, och det var ju mycket som stämde. Inte bara irritation och rastlöshet alltsâ?
Anonym: Oh, tack! Ja, lite helt EGEN tid skulle vara härligt... Och jag vet att jag har det otroligt bra, även om livet är komplicerat ibland.
Anonym: Haha, du har ju rätt!
Skicka en kommentar