söndagen den 25:e juli 2010

And remember no matter where you go there you are. (Confucius)

Innan mamma åkte härifrån tittade hon på mig uppifrån och ner och sade Du ser ut att må bra nu. Du gör det.

Min mamma kommer kanske alltid att vara lite nervös innan hon åker för att träffa mig. Rädd för vad hon ska hitta, allt sedan den dagen då hon fick skrapa upp mig från golvet inne på Arlandas ankomsthall, när jag kommit med planet från Heathrow
.

Men nu alltså. Jag ser ut att må bra. Och det hänger nog rent fysiskt på de där fem kilona som är så viktiga för mitt fysiska och psykiska välbefinnande. Vet ni, jag hade en psykolog som ville få mig att skriva under ett kontrakt med mig själv. Om att aldrig väga under 50 kilo. De där kilona plus är livsviktiga.

Det är så här:
Väger du så lite som 48,9 snurrar det igång igen, det är någonting som triggas igång, mekanismer du inte rår på, och innan du vet ordet av så väger du 32 kilo och sitter på en brits på ett sjukhus med ekg-kablar på bröstkorgen och läkare som säger att njurfunktionen är satt ur spel, att viktnedgången måste bromsas nu, för att rädda ditt hjärta, att du är mycket dålig, att du kanske aldrig kommer kunna få barn och att dina blodvärden inte är värda vatten. Du lyssnar med ett halvt öra. De där elektroderna är kalla, du skäms för att du inte tycker att du är värd ett läkarteams tid och du är nästan naken och får syn på dig själv i en spegel. Det, men bara det, får dig att gråta.

Du har hår i ansiktet på samma sätt som foster, för att hålla värmen. Dina armbågar ser abnormt stora ut. Du är så kall. Du vill inte vara nästan naken, du vill inte vara där.

Alltså håller du dig på rätt sida 50. Eftersom du inte vill hamna där igen.
Eftersom vägen tillbaka var alldeles för lång och alldeles för penibel för att du ska orka gå den mer än en gång. (Den vägen går man bara en gång.)

Eftersom du längs den vägen var tvungen att möta en person som du ganska länge försökt springa ifrån.
Den personen, hon är du.

Du var tvungen att lära dig att älska henne, stötta henne, ta hand om henne. Svårt.

Men inte svårare
än så. Mamma har rätt. Jag mår bra nu. Jag är stabil, jag är på andra sidan. Men jag kom att tänka på den där surrealistiska dagen när mamma hämtade mig på Arlanda. Min resväska hade gått sönder på bagagebandet, och alla mina trosor, linnen, kläder, saker spreds över hela ankomsthallen. Jag var handfallen. Orkade inte samla ihop sakerna. Jag tror att jag bara gick.
Jag höll ihop tills jag nästan dog, så sprängs min resväska med allt det där tunga bagaget. Hm.

Symboliken, mina vänner, symboliken.

9 kommentarer:

S.W sa...

Älskar att du skriver så öppet och ärligt. Det är starkt och modigt och en stor del i att hålla sig på rätt sida. En del i tillfrisknandet är ju också insikten om att det var då. Den personen är inte här nu, du har tagit dig vidare. På riktigt.

Stor kram till dig!

Erica sa...

Du är enorm. Ditt mod att dela med dig av smärtsamma upplevelser, det gör skilland Sara. Tack för att du delar med dig. Som du vet tror jag på att dela med sig av livshistorier, för det förändra både en själv och andra när vi låter oss beröras och vågar beröra andra. Du är inte bara vacker utanpå, du har ett sånt vackert inre

dieAtze sa...

jag önskar dig allt lycka och kraft för framtiden, du har ju hunnit redan sa° la^ngt! skönt att du skriver sa^ öppet, tycker mycket om dina inlägg!

Kram Kati

Victoria sa...

Keep it on girlie.
Du behövs. <3

Maria sa...

Åh Sara. Jag har också suttit på en brits med ekg-kablar och gråtit.. och jag har varit så jäkla kall. Men jag lärde mig att älska mig själv till slut..

malix sa...

starkt vilken kraft som måste bo hos dig

barajagjohanna sa...

Inget berör mig så mycket som när du skriver om det här ämnet.

annii sa...

Och vi håller oss på rätt sida strecket. För vi vet att det är enda sättet. Precis som du skrev. Du gör rätt, är rätt. Och jag gör det samma. Trots smärta och ångest av och till. För vi vet..

Emelie sa...

Jag har inget att skriva men jag vill lämna visa att jag läst och berörts.

Emelie

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...