fredagen den 23:e juli 2010

Glitter. Medelhav. Närvaro. (Kom ihåg nu)

Så du ligger här någonstans. Poolen framför, Medelhavet bakom. Du tycker att det är ganska fint. Och befinner dig i en hyfsat avslappnad position, och även om du är ganska upptagen med en glass, solkrämen och din egen ultimata exponering så hinner du förkovra dig...

... rent kulturellt. Med roman, politiskt skvaller och ett porträtt över granitön Korsika. Lite flärd, lite litteratur, lite yta, lite djup. För du är en lite så där djup-ytlig person, och vill ha lite av varje.

Då dyker det plötsligt - med ett frustande - upp något ur poolen. Oidentifierat. Och du blir eventuellt lite irriterad över att få din artikel om Sarkozy och Carla nedstänkt. I synnerhet eftersom en annan person i din omedelbara närhet redan kissat på tidningen och målat om din nya stråhatt med sin magnum mandel.

Det oidentifierade placerar sig i ditt blickfång och du hinner förstrött och lite oengagerat tänka jäkla snygg karl det där sedan kommer du på att du faktiskt är gift med karln i fråga, men ni vet, över morgonkaffet och vällingen och räkningarna och tvätten och tiderna och måstena så glömmer man ibland bort vem man har bakom kaffekoppen, det är snudd på att man ibland fokuserar mer på koppen. Men nu kommer du på. Och gör det enda rätta.

Du dyker i. Och efter en trippelsalto med skruv (jomen ni får försöka föreställa er) landar du - utan en krusning på vattenytan - i poolen. I det där turkosa glittret, i svalkan, i oemotståndligheten.

Precis som den lilla kamikazepiloten i mammas solbrillor som inte har något som helst risktänkande. Sedan är ni där - rakt under solen - och alla pusselbitar är lite på plats. En liten stund.
Inte en bit fattas. De där stunderna är det finaste vi har.
Sedan kan det där pusslet splittras igen, bitarna far iväg, blandas ihop, de fattas dig, du får inte ihop det hur mycket du än försöker.
Men ibland landar du andas du bara finns du.

5 kommentarer:

barajagjohanna sa...

Åh. Så fint.

Och precis när jag känt att dagens kyla i luften passar mig bra, vill jag genast till varmare breddgrader.

Lisa sa...

Så. Djävvla. Bra. Skrivet! (Ja, jag stavar det med dj och med 2 l. Det blir mer "oumf" i ordet då...) jag känner igen det där med pusselbitarna så väl, så väl. Nu, 10 år senare visar det sig att vi inte var något pussel, kommer aldrig att bli något pussel heller. Vi kommer att fortsätta vara udda bitar i en kartong. De enda bitarna som nu passar ihop är de där tre små. De passar vi ihop med, men inte med varandra längre. Men vet du - jag är glad att jag upptäckte det i tid. Än finns det tid för mig att lägga pussel med någon annan... Och det kommer att bli bra det med!
Tack igen för bloggen, den är och har varit min medicin under en lång tid nu!! /Lisa

Josephine sa...

Du skriver så fantastiskt bra, har inget annat ord än FANTASTISKT! Blir så glad, eller iallafall berörd, varje gång jag går in och läser din blogg. Love it!

M sa...

Det var fanemig det vackraste jag hört (läst) sedan jag konfirmerade mig.
Mycket vackert skrivet.

Sara sa...

Johanna: Du är välkommen! ;)

Lisa: TACK för de orden!

Josephine; Och jag blir så glad över din kommentar!

M; Oh fan, är du konfirmerad? ;)
Tack.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...