tisdagen den 20:e juli 2010

Babydoll

När jag har den här klänningen - en av mina favoriter, midnattsblått fodrat siden, Kookaï 2008, babydoll, mini, dessutom kortare bak av någon outgrundlig anledning - så säger folk alltid Oh, vilken söt blus. Sedan sneglar de söderut för att spana efter kjolen de tror jag glömt. Men det är ingen blus, och jag är inte halvklädd. Det är en klänning, och således är jag helklädd.
Men detta leder oss in på den del i min ecole de fashion som kallas Miniklänningen - Så funkar det.

Den lilla babydollklänningen. Du tvekar. Och när du fråg
ar din man om kjolen är för kort så ser han sur ut och säger att han inte tänker svara av risken att bli kallad sydländsk macho alternativt taliban. Så du frågar din vän Shani som uttalar de odödliga visdomsorden If you got it, flaunt it.
Så du drar modigt på dig den lilla klänningen, och är ganska tacksam över att du endast mäter knappa 160 centimeter (På en längre kvinna skulle min miniklänning skapa en miniskandal, bara hon går över gatan), men det finns regler inom babydollanvändandet.

Regel 1. En stadig trosa. Och bara du följer den här regeln slaviskt kan du eventuellt göra avkall på de andra. Alltså, ingen string, ingen spets, inget genombrutet.

Regel 2. Säkra hästsvansen innan du går utanför dörren. Du har nämligen gjort det för sista gången. Ett armlyft i den här klänningen blir ödesdigert.

Regel 3. Ingen Macarena. Ingen YMCA. Inte ens om din bästa vän går upp på bardisken för att slänga upp armarna i luften till någon gammal dänga följer du med. Du ska helst sitta. Eller stå, med armarna längs kroppen.

Regel 4. Inget sitta i rottingstolar. De där märkena på låren ser bara konstiga ut.


Frågor på det?

9 kommentarer:

Lisa sa...

Fy sjutton vad du är snygg tjejen!!

barajagjohanna sa...

Ja, jag har en fråga. Hur funkar det hela när man har barn? Är det så att barnets pappa får ta hand om att böja sig och lyfta upp barnet och sådär? ;)

Ferferi in Paris sa...

Jag älskar dina ecole de fashion. Grymmaste skolan någonsin!

CO sa...

Du ser i alla fall helt fantastisk ut :)
Och jag instämmer med teorin att ju längre man är, desto mer - hm - uppseendeväckande blir de där minisarna... Har en väninna som är ca 150 cm lång o hon ser alltid slående ut i sina kort-kortare-kortast klänningar. Själv är jag 167 cm, vilket inte är särskilt långt - men där någonstans börjar gränslandet för anständigheten gällande dessa plagg :)

Anonym sa...

Jag har exakt samma klänning (i samma färg!), fast jag hör till skaran som alltid trott den är en blus:)))) Man det beror nog mest pâ att mina ben inte riktigt gör sig rättvisa i kortisar, men pâ dig ser den fab ut....
/Helene i Paris

Sara sa...

Lisa: Oh. Tack... :D

Johanna: Euh... Just så är det. Eller så tar man inte med sig kidsen.

Ferferi: Tack!

CO: Jag tror kanske att detta är enda fördelen med att vara kort?

Helene: Mince, ÄR det en blus? Så genant?

S.W sa...

Jag kan berätta om att när man är kort (160 cm måste ju ändå räknas som kort?), men lite mer ser ut som en venusfigur, alltså då benen inte riktigt är så smala och fina utan mer runda och svällande och ja...DÅ är leggings en gudagåva.

Sen är ju stora trosor något av det bästa som hänt världen.

Sara sa...

S.W: Jag vet, jag har aldrig fattat det där med string. Det är så... osmickrande.

TinTin sa...

Ha, ha, klockrent!
:)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...