torsdagen den 22:e juli 2010

Förälskad. Helt jävla förlorad.

Min vän V har en alldeles nu liten valp. Nio veckor, dunig, mjuk, med valptassar, valpnos, valpmage, valpögon...
Hur valpsjuk blev inte jag? Och så säger jag till mig själv att det är omöjligt, vi kan inte, det skulle inte funka, vi är ju knappt bofasta, en hund behöver trygghet, stabilitet, rutiner, inte resor, sena kvällar, en hund behöver skog, natur och fjällbäckar, inte terrasserveringar, biltrafik och denna eviga sommarhetta... Men ändå, lilla Fachetta kändes som fullkomligt oumbärlig i mitt liv.
Jag kommer alltid sakna att ha hund. Alltid. Men en dag, en dag, en dag ska jag också...

4 kommentarer:

Estella sa...

Din dotter ser väldigt förtjust ut hon också...

Alexandra sa...

Jag förstår precis; min moster har precis skaffat valp och de är ju helt oemotståndliga! :)

Thérèse sa...

Jag förstår, jag går också omkring och saknar att inte ha hund och tänker att en dag ska jag.

Thérèse sa...

Försöker förresten göra ett ryck med mitt eget bloggande nu, något jag också saknat men haft svårt att ta mig tid till.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...