Det där med amningens vara eller icke vara - amma eller inte amma - väcker verkligen starka reaktioner i Sverige. Så starka att man undrar vad det är som egentligen står på spel? Är amningen verkligen en hälsofråga, eller handlar det om någonting annat?
Jag har vänner som berättar om hur mödravården fått dem att känna sig som lite sämre mammor - egoistiska och med annat än barnets bästa för ögonen - när de av olika anledningar har valt att inte amma.
Frankrike har, precis som Sverige, en proamningspolicy, vilket innebär att det på all mjölkersättning måste stå skrivet att bröstmjölk är det bästa för barnet, men amningspropagandan slutar nog där.
Men de senaste åren har det blivit inne med amning, helt i linje med eko-, bio-, back to nature antikonsumtionshypen, och fler fransyskor väljer att amma. Men bara under den tid de kan vara hemma med barnen, och den franska mammaledigheten är 12-16 veckor. Att kombinera amning med jobb är mission impossible för de flesta.
Men det jag tycker är viktigast i det här, det är att varje föräldrapars val till matningssätt av bebis respekteras. Utan att ifrågasättas.
Jag var helt sâker på att jag inte ville amma under graviditeten. När min dotter sedan föddes ville jag. Och satt sedan klistrad vid soffan dygnet runt med en vrålhungrig liten tjej som inte fick i sig tillräckligt. Hennes viktkurva började inte röra på sig förrän vi lade till en rejäl flaska mjölkersättning på kvällen. Då fick vi även sova lite mer. Sedan körde vi en mixad variant -ersättning och bröstmjölk - i tio månader och det funkade jättebra. I motsats till vad många säger. Man ska inte slita ut sig med amningen, och det där med bröstpump och grejer för att få igång mjölkproduktionen... Näe, osexigare pryl får man leta efter.
Här i Frankrike var det ganska många som från att Grynet var 4 månader undrade när jag egentligen skulle sluta amma... Det är som annorlunda.
4 kommentarer:
Jag tycker det är jättebra att amning diskuteras utifrån olika synpunkter och förhållningssätt. Ingen ska behöva skämmas över att flaskmata!
Samtidigt tyvker jag det är lite fånigt att blanda ihop amnig med jämställdhet, som sker på vissa håll i Sverige. Min väninna Pandamamman har skrivit ett fantastiskt inblägg i frågan.
SJälv kämpade jag i flera veckor med att pumpa igång mjölkproduktionen med vår älste som , men det var ju av en väldigt dog anledning: han föddes nio veckor för tidigt, och för för tidigt födda barn finns det inget bättre än bröstmjölk. Man snacka om att det var prestationsångest inblandat! I synnerhet när jag sutti med mina små hallon och slitit i dem med mjölkpumpen i 45 minuter och fått ut en bottenskyla - och så kommer det in en riktig mjölkkossa som på bara ett par minuter dubbelpumpar ut flera deciliter ur tuttarna ;).
Jag kan personligen inte förstå hur den som kan amma frivilligt avstår fån detta. men det vore mig fjärran att pådyvla någon annan mina åsikter. Jag har både vänner som flaskmatat från dag 1, och vänner som ammat treåringar ;).
Det är så synd att pendel alltid svänger så drastiskt; det blir så binärt. Svart eller vitt.
Jag håller med Annika i allt hon skriver. Har varit i precis samma situation med för tidigt fött barn och jag hade gärna ammat om det hade funkat. Men alla får göra sina egna val tycker jag, bara mamma och barn mår bra.
Ja, amning är ju verkligen ett hett ämne! Ingenstans puschas de väl så mycket för amning som i Sverige? Och det vet jag, trots att jag inte har barn! Well well...
Det finns ju en gemensam internationell amningspolicy att försöka få mammor att amma mer, men det riktas ju mer mot de länder där mammor inte ammar alls eller väldigt lite. I Sverige finns det ju nästan ett hot om att man måste amma! För vissa går det helt enkelt inte, för en sak eller annan men det måste väl vara upp till var och en att bestämma själv?!
På tal om fransyskor amning och mammaledighet. I Fra finns det väl en lag om att mammor får gå ifrån arbetet x min per dag för att amma? Det låter ju bra i teorin men i praktiken måste det vara svårt eftersom inte alla har dagis på arbetet, eller?!
Tycker hela grejen med amning eller inte amning är befängd. Det är lika mycket hysteri från de som inte vill amma till de som vill. Hela grejen handlar inte om amningen i sig, utan ett "mamma komplex" och bägge utgångspunkter vill ha rätt. Det finns inget rätt eller fel med något egentligen. Det enda som är rätt är vad man själv vill välja. Däremot tycker jag att vi vuxna gärna vill pressa in barnen i hur vi tycker att livet ska vara och inser att hela den här föräldragrejen inte handlar om att ha skaffat sig ytterligare en pryl, utan att man tagit ansvar för att guida en annan människa tills den klarar sig själv. Ger dom ett körkort att köra själv. Mina första barn var tvillingar och jag bestämnde mig för att amma dom och det tog mig hela djävla tre månader innan jag fick det att funka. Höll på i tretton månader och jag är så stolt över det. Inte för att jag tror att det är det bästa, utan för att jag trodde på dig och stod ut trots att alla rådde mig att ta flaskan istället. För när man har tvillingar är det ju så mycket jobbigare menade alla på. Jag har fått känna på den andra sidan att bli ifrågasatt och blivit sedd som fullständigt knäppt för att jag följde min övertygelse. Jag har vänner som valt att inte amma alls och det har varit bra för dom, andra vänner har gjort som du Sara och det har funkat hur bra som helst för dom också. Med min yngsta (hon som nu är fyra) ammade jag i tio månader tills hon inte ville längre själv. Jag tror att vi måste inse att problemet inte handlar om amningen utan att vi på något sätt vill ha ensamrätt om vad som är rätt. Vägarna är många och alla val är rätt för dom som väljer sin väg.
Skicka en kommentar