Torsdagar är lediga dagar för mig och Sockergrynet. Mest för henne, men även för mig, eftersom det är så att om jag planerar en massa hinna så blir jag bara frustrerad och arg. Hinna, skynda, måste finns inte i Grynets liv än. Vi låter det vara så.Så. Lediga.
Då gör vi massa annat: Tittar på havet, går till parken, går till stranden, går på torget, tittar på fontäner, myror, måsar och stenar... Man kan titta på mycket mer än man tror.
Och så läser vi massor. Vi sätter oss i soffan, så springer Véra och hämtar en bok. Så läser vi. Eller vi läser kanske inte så mycket, vi blir lätt uttråkade, men vi tittar på bilderna. Så frågar jag: Var är bollen/hunden/lejonet/grisen? Så pekar Véra på bollen/hunden/lejonet/grisen.
Och så applåderar vi.
Sedan hämtar hon en ny bok. Och då kanske vi ändrar strategi lite, och frågan blir: Vad säger lejonet/grisen/hunden/ankan?
Véra gör hunden och lejonet skitbra, och jag får göra grisen, samtidigt som min dotter fascinerat begrundar de här roliga ljuden som kommer ur min näsa. Så applåderar vi.
Man kan fintas också. Man kan säga: Vad säger fjärilen/fisken/nyckelpigan?
Och då är vi alldeles tysta en stund, så tittar vi finurligt på varandra. Sedan applåderar vi.
3 kommentarer:
Mys! Jag bara drabbas av ett uns dåligt samvete då jag också vill vara en sådan där härlig mamma som läser och gosar. Men sonen vill inte. Han vill ha en skruvmejsel och pilla i hål eller slå på xboxen, något som inte ens jag kan. Kram K
Min tvååring är annars bra på att göra fiskljud: Vi har visat hur fisken öppnar och stänger munnen, i stort sett ljudlöst, vilket hon har anpassat till ett jättesött, tyst pussljud. Med en mycket seriös min på det.
Kristine: Men om han roar sig själv på det sättet är ju det underbart? Då kan ju du göra annat... ;)
Hanna, Véra tycker att det är roligt när Christophe gör fisken, men hon gör den inte själv. Det är liksom pappans grej. ;)
Skicka en kommentar