tisdag 2 februari 2010

Bloggdejta

Attans. Hon* snodde min idé om att skriva om cyberlove och bloggträffar.

Det är ju lite speciellt att ha en blogg. Det är nämligen en social grej utan dess like. Jag har träffat människor genom bloggen som jag är säker på att jag skulle älska om jag fick möjligheten att lägga vantarna på dom in real life också. Många har jag facebook och mailkontakt med, andra har jag träffat på riktigt, och druckit kaffe i Rosendahls trädgård med, ätit libanesiskt med i Paris (och eftersom det var så trevligt så drack vi vin ytterligare en kväll, och skitdyrt kaffe i Saint Germain), och så den här damen som jag sist träffade på Café Rival över en latte och, passande nog, en mazarin. Men vi kände varandra sedan Uppsala, så det var lite fusk. Och en ung demoiselle som jag träffade hos mig, i Ajaccio, när hon var här.

Men det är inte helt självklart att träffa n
ågon man bara "träffat" via bloggen. Man är nervös. Tänk om den andra har en bild av mig som inte stämmer, tänk om hon/han blir besviken, tänk om vi inte gillar varandra?
Allts
å, på bloggen styr jag själv över den bild jag vill ge av mig. Jag kan verka hur privat och personlig och intim som helst, men det är bara jag som vet hur stor del av sanningen ni får se. Och vilken del. När jag träffar er på riktigt frånsäger jag mig rätten till kontroll över bilden av mig. Då är det fritt fram för vilka tolkningar som helst...
Och jag menar, jag lägger inte heller ut bilder av mig p
å bloggen där jag ser ut som skit. Jag väljer. Och de som visar bilder på sig själva av typen "oj, kolla vad rufsig i håret och nyläppglansad och helt nyvaken jag ser ut när jag kliver upp" lägger inte heller ut bilder av sig själva när de verkligen ser nyvakna ut. Så folk som träffar mig kanske tycker att jag ser bra risigare ut i verkligheten än på bloggen. Och kortare. Vilket förmodligen är sant.

Av de bloggare jag träffat s
å finns det givetvis en förskjutning mellan deras verkliga jag och deras blogg-alteregon. Naturligtvis. Men inte till det sämre. Verkliga möten är bäst, och i synnerhet med verkliga människor. Och bilden av dem växer och djupnar.

*Hon har dessutom bjudit in sig själv p
å champagne och anklever. Anytime, ma belle, anytime.

4 kommentarer:

Livet runt 30...5 sa...

Det vore fantastiskt smaskigt, men inte lika fantastiskt som att få träffa dig IRL. Dagens blogglunch var jättetrevlig, lite nervös och gav ännu en dimension till en person bakom orden. Stora kramar K

Lisa Christensen sa...

Jag tyckte att det var jättekul att träffa dig när du var i Stockholm!

Visst är det ett intressant fenomen med bloggandet, att kika in i någons liv, att modellera fram en bild av sig själv...

Kram

Erica sa...

Är det inte så också i verkliga livet, att alla inte ger hela sig med en gång. Det skiljer sig inte så mycket. Jag håller med dig om att det är fantstiskt mycket mysigare att träffa människor livslevande framför sig ;-D

Sara sa...

Kristina: Mjölk och bröd, var det, ja! ;)

Lisa; Detsamma!

Erica; Absolut!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...