När man är föräldrar till en liten stormvind förklädd till människobarn kan man inte segna ihop bägge två på en gång. När en sjunker till marken måste den andra stå ändå stadigare. En ettåring kan inte ha två uträknade föräldrar. Det går bara inte.Och nu är C absolut sjukast (nä men alltså, sjukskriven med tusen mediciner och arbetsförbud), så jag får lägga min krasslighet på hyllan och vara den starka, pigga. Men det där växlar ju. Det finns någon sorts balanserad dynamik i det där. Oftast.
Men de ensamma föräldrarna, som inte har den andra som tar över när man själv faller ihop... Jag begriper inte hur det går till. Men det gör det ju. Man låter väl bli att segna ihop, bara?
Efter ordentlig frulle känner jag mig bättre. Just nu är jag oförmögen att åstadkomma någonting över huvudtaget utan frukost först. Det är bara vällingen som går före, mest för att Sockergrynet skriker högre än jag på sin frukost.
Note to self: Inga halvdruckna treo-glas bör ställas nedanför en höjd på sisådär en meter.
Annan grej: Då är det jag som ska på baby-simmet och det tar emot. Mest för att jag inte känner mig särskilt het i baddräkt just nu. Eller aldrig. Baddräkt tar inte fram det bästa hos mig.
5 kommentarer:
Och idag är det min tur att vara den sjuka föräldern hoppas jag, åtminstone en timme till medan de andra två sover. Baddräkt - I hear you.
Ja nej usch - baddräkt eller överhuvudtaget badhusbesök är en skräck för mig. Har till och med mardrömmar om att jag precis när jag ska kliva upp ur simbassängen kommer på att jag glömt att raka mig. Varför nu lite kroppshår skulle vara så farligt. Men det är det tydligen, i min mardrömsbok.
Hoppas ni kryar på er snart!!
Jag förstår inte ens hur man klarar av ett barn om man själv är sjuk :/
Än mindre, som du skrev om ensamstående - och med två! Att i 40 graders feber stappla upp och byta blöja på den ena medan den andra skriker så mycket lungorna orkar för att mamma just nu inte byter på denne... eller när det är dags för kräksjuka...? Men det finns inget val. Det går inte att sluta vara mamma då. Att ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet och låta allt vara finns bara i drömmarnas värld (eller möjligtvis där två föräldrar finns tillsammans under samma tak)
Att vara ensamstående mamma måste vara världens jobbigaste och mest krävande jobb man kan tänka sig!
Och du, jag är alldeles övertygad om att du ser hur bra ut som helst i baddräkt! Om jag skulle komma och stå bredvid dig, också iklädd baddräkt, så skulle du tänka om på studs!
Mina varmaste sympatier. Vård av sjuk man + baddräkt på samma deg. Det är nästan för mycket.
Kristina; Oh, hoppas att du får vara sjuk och bli ompysslad!
Eleonora: Usch, ja. Men frågan är om folk tittar så noga på just ens hårsäckar?
Âsa: Nej, det är obegripligt!
Annika: Haha, ja, och min man blir jättesjuk och nästan döende när han är snuvig. Nu är han alltså sjukskriven och har papper på att han är sjuk. Ja, du kan ju tänka dig... ;)
Skicka en kommentar